Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 27. Pyynikki, Nokia fors och Kyröskoski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27. Pyynikki, Nokia fors och Kyrö.
(Satakunta.)
Pyynikki är en hög, brant och vacker ås i närheten av
fabriksstaden Tammerfors. Där har man den skönaste
utsikt över kullar, dalar och sjöar. I norr utbreder Näsi~
järvi sin vida, blanka vattenspegel, som på några ställen
säges vara över 50 meter d jup, och i söder smyger sig
Pyhäjärvi i leende fjärdar mellan de höga stränderna. Mellan
dessa båda sjöar, från Näsijärvi till Pyhäjärvi, brusar den
breda och mäktiga forsen, Tammerkoski, som givit staden
sitt namn.
Denna flitiga stad utbreder vid forsen sina stora
fabriker och sköna trädgårdar. Där ser man alla dagar om
sommaren ångfartygens rök på sjöarna och hör de aldrig
sovande vattnens dån både vinter och sommar. Tidigare
— innan forsens vatten ännu tagits helt i bruk för
fabrikernas behov — kunde man se en engelsman stå på
bron över forsen, tåligt väntande med sitt metspö i
handen. Han hade icke rest två hundra mil för att meta
mörtar och abborrar, han metade laxar, och fick han
en lax på sin krok, kunde han åter stå dagar och veckor
i tålig förbidan på nästa lyckliga fångst.
Allt detta stör icke Pyynikki ås. Där är ensligt och
lugnt; den larmande forsen, de bullrande fabrikerna
överrösta icke vindens sus i de mörka tallarna. Täcka bostäder
äro byggda vid sluttningen. Förr visste folket flere sagor
om Pyynikki. Man trodde, att där fanns en haltia eller
bergsrå, som bott där i många tusen år och kallades
Pyyni kkigubben. När det var månsken och dimma på berget,
tyckte man sig stundom se Pyynikkigubben stå där
uppe och betrakta staden, liksom undrade han, vad
människorna där hade för sig. Kanske var det endast en
krokig tall eller en besynnerlig sten, som stod där i
månskenet. Men detta trodde icke folket: det trodde på
Pyynikkigubben.
L,ånga rader av härliga sjöar flöda från norr in i det
stora, djupa Näsijärvi och därifrån genom Tammerkoski
till Pyhäjärvi. Dit strömma åter andra långa rader av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
