Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 53. Vänner och fiender
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Så, så», menade Toivola, »då må du skylla dig själv.
Vid min gård få myrorna vara i fred, och varken barn eller
kattor få göra de små fåglarna illa. Jag tycker om att
höra, när de kvittra i träden, och efter de flesta kommit så
lång väg om våren från rikare länder, må väl vi unna dem
deras fattiga bo. Jag brukar ibland hänga i träden lagom
stora hålkar med ett runt hål och en sittpinne vid mitten.
Det är ganska nöjsamt att se fåglarna bygga bor i
hål-karna.»
»Sådana barnsligheter!» skrattade Söderholm. »Vad
skall det tjäna till?»
»Det lönar nog mödan», genmälde Toivola. »Har du
ej märkt, huru småfåglar och myror äro beständigt på jakt
efter flugor och maskar? Än snappa de dem i luften, än
uppsöka de dem i jorden eller i trädens bark och på
växternas blad. Jag har hört sägas, att en svala, en sparv eller
en bofink på detta sätt uppäter tusen flugor och maskar
om dagen. Nu veta vi, att en fluga eller ett annat kryp
lägger flere hundrade ägg. Ur varje ägg kryper en glupsk
larv eller mask, som söker sin föda ur växtriket. Skulle
insekterna ostört föröka sig, skulle ju deras larver uppäta
allt, som växer på marken. Därför har Gud skickat myror
och andra kräk, men i synnerhet de små fåglarna, som
uppäta larverna och hålla insekternas förökande inom
tillbörliga skrankor. Alltså uträtta myror och fåglar sitt arbete
i Guds hushållning och äro lantmannens vänner, likaså
visst som maskarna äro hans fiender. Vad betyder det
lilla ofog, de förra göra, mot den ofantligt stora tjänst, de
var dag bevisa oss? Ofreda eller utrota de små fåglarna,
och du skall se masken vimla på alla blad! Beskydda dem,
och du skall se, huru växterna trivas!»
Anders Söderholm tyckte detta vara ganska enfaldigt
talat. När han kom hem, sände han alla sina tjänare att
utrota masken, men detta ville ej riktigt lyckas. De kunde
ej peta i jorden, ej flyga i luften, ej borra sig in i trädens
bark eller leta på varje blad, varje strå. Allt detta var
fåglarnas eller myrornas ämbete, men dem kunde Anders
Söderholm icke fördraga. Han fortfor att knota emot Guds
skapelse, likasom skulle Gud bära skulden för människors
dårskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
