Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje Läsningen. Hednagudar och hjältesagor - 108. Striden om ljuset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bar till Ilmarinens smedja
bud om ljusets lösta kedja,
och med fröjd förutan namn
sågo hjältarna den höga
solens åter wakna öga
och den gyllne månens sken
skina öwer löw och gren.
Nya wingar fick sekunden,
hög, omätlig, underbar
wälwde sig en himmel klar
öwer fälten, öwer lunden.
Wart det tjusta ögat såg,
flög ett skimmer öwer fjärden,
och det wackraste i wärlden
uppenbart för alla låg.
Öwerallt war fågelsång,
ungdom, kärlek och försoning,
och blott daggen grät sin tår,
när från Ukkos höga boning
morgonen med gyllne hår
sänkte sig till jordens wår.
Då how gamle Wäinämöinen
än en gång sin stämma opp:
»Hell dig, måne, i ditt lopp!
Hell dig, hulda sol, som randas
lika skön för allt, som andas
lika rik för allas hopp!
Liksom winterns silwerduwa
sorgsen du i natten dök,
men som wårens gyllne gök
steg du glad ur bergets gruwa.
Kom ännu war morgonstund
att wår lewnadsdag förljuwa
och i sommarkwällens blund
lys ännu på grawens tuwa
Bringa kraft, och bringa frid,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
