Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att förekomma några vidare äfventyr och uppskof.
Hvad som föreföll mig mest bittert under vår
fångenskap var alt se er, min fröken, under en annans
välde. Min egen frihet saknade jag mindre, och det
skulle varit mig en dubbel plåga att sjelf vara fri,
då ni var fången. Ni förstår mig, fröken, derom är
jag öfvertygad. Ni har hittilis, under det ni fri och
obekywmrad njöt er ungdom i hemmet, endast lekt
med mina känslor. Nu, sedan vi lidit tillsammans,
hoppas jag att ni allvarsammare betraktar lifvet och
finner, att ni bör med mera eftertanke besvara hvad
jag yttrar för er. Fröken Nathalia, jag skulle anse
mig för den lyckligaste menniska i verlden, om ni
emottog min hand och mitt bjerta.«
Fröken Nathalia spratt upp med förskräckelse.
Genom den unga flickans inre flögo många blandade
känslor. Men hon hade redan i dag beslutsamt
afgjort öfver sitt hjertas öde. Hon svarade bestämdt
och värdigt: «Grefve Telepnoff, ni är vår granne och
min barndomsvän. Jag är öfvertygad, att ni icke
skulle finna er belåten med min hand. Jag, med
mina cgenbeter, mina anspråk och mina nycker, hur
hi vill kalla dem, skulle icke kunna göra er lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
