Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Så svåra sår som hans läkas aldrig fullkomligt»,
sade den gamle. «Jag kan icke förlåta den unga
svensken. Han är en olycksgenius för vår familj, i
synnerhet om förhållandet verkligen är sådant, som
jag börjat ana.«
«Ni har fattat en orättvis ovilja, min far, emot
vår välgörare, emot den man, som i vår fångenskap
visade oss så mycken godhet. Eller säg mig, min
far, hvarföre förtjenar han då ert missnöje?«
«Han har dragit idel olyckor öfver oss, och hans
börd, om det är som jag fruktar, gör vårt
förhållande till honom ytterst tvunget och oangenämt.«
«Är han då icke svensk adelsman, min far?
Eller hvad menar ni med dessa dunkla uttryck om
hans börd?«
«Kanske har jag gjort orätt, Nathalia, att icke
tydligare säga dig hvad jag fruktar. Välan, jag vill
göra det nu. Om min aning är sann, så är han
visserligen vår blodsförvandt; men ett brott har
gifvit honom lifvet och sätter en oöfverstiglig mur
emellan oss och honom. Vet, Nathalia, jag fruktar att
han är ett oäkta barn, visserligen ett barn af vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
