Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gång, liksom af onda makter uppkallad, hennes
vanära, som uppträder ibland oss, gör oss till fångar och
icke skonar min sons blod! Det är försynen, mitt
barn, som bar frälst oss ur fiendernas våld, och som
har skonat Reinholds lif.«
«Edra ord äro förfärliga, min far«, sade
Nathalia, i det hon med sorgligt allvar såg på den gamle,
«Men ehvad ni må yttra om vanära och ovärdighet:
ett är säkert, att Otto Sjöstjerna är en man af ära
och bildning, af ädelmod och grannlagenhet. Ni kan
icke neka honom er högaktning.«
«Jag högaktar visserligen hans person, och
erkänner gerna alla hans förtjenster. Men han passar
icke för min krets, för min familj. Hans födsel har
bränn märkt honom med vanheder. Och du, Nathalia,
hör hvad din far säger dig! Min olyckliga syster bar
befläckat sitt namn och derigenom sjelf utplånat det
från vårt stamträd. Men ingen annan vanbördig
skall få ett rum på detsamma. Om du, Nathalia,
afslår grefve Telepnoffs hand, så vill jag med min
faderliga myndighet visserligen icke tvinga dig att
emotltaga honom. Men åtminstone skall ingen annan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
