Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lyda den befallningen! Mensklighetens lagar äro
högre än samhällets.«
Reinhold visade sig bekymrad. «Jag fruktar
noga, sade han, «att en så barbarisk befallning blifvit
utfärdad, ty egentligen känner en mängd af de mäktiga
hos oss ännu icke hvad som hos hyfsade nationer är
antaget såsom pligt och menniskorätt. Man visste
ju icke huru man skulle behandla den första
parlementären, som kom till Revel. Guvernören höll
på att arrestera honom. Men blefve vår stora och
snillrika kejsarinna upplyst om hvad som är rätt och
passande, så skulle hon visserligen icke gilla, att en
sådan befallning blifvit utgifven, utan genast låta
återkalla den.«
«Jag tror så också«, inföll den gamle, «och jag
skrifver ännu i dag till Petersburg för att söka
förekomma befallningen.«
«Ni var oförsigtig, min far, i Telepnoffs
närvaroa, anmärkte Reinhold. «Jag fruktar, att vi i
honom hafva en fiende.«
«Jag kan icke hjelpa det. Man måste mer lyda
Gud än menniskor. Jag går upp till fyrbåken, för
att se till, huru den brinner.«
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
