Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men baronen hann icke verkställa sitt
tillämnade besök i tornet, innan en kossack anlände med
en förseglad skrifvelse från Revel. Baronen bröt den
och läste den befallning, hvarom Telepnoff nyss
lemnat underrättelse. Ehuru djupt det smärtade den
ädle gamle, gaf han intet uttryck åt sin smärta, utan
gömde tigande skrifvelsen samt affärdade kossacken
med en måltid och en drickspenning.
Baron Reinhold följde derpå sin far till tornet.
Det hade redan blifvit skumt, och fyren brann som
bäst. Den gamle Stolpe trädde dem till mötes. Han
betraktade med tyst förundran och vördnad det moln,
som hvilade på bådas pannor.
Slutligen sade den gamle baronen: «Här har
kommit befallning, Stolpe, att fyren skall släckas.«
«Han har icke varit släckt någon enda natt
under de mer än tjugu år jag tjenstgjort på Dagerort«,
yttrade fyrvaktaren med ovanlig häftighet. «Så länge
Stolpe lefver, tänkte jag, skulle ingen, som behöfver
fyren, sakna dess ljus. Nu är den emellertid tänd,
och den får väl brinna tills den slocknar ?«
Baronen sade intet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
