Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kär i en finsk flicka och knogade Kockströms
grammatik och gjorde vansinniga försök att med hjälp av
lexikon intränga i Kalevalas hemligheter.
Med femtio kronor på fickan satte jag mig en
höstmorgon på tåget, som skulle föra mig till Göteborg.
Men en kvart förut hade jag fått ett dråpslag. Med
posten hade ett brev kommit från Finland, i vilket
flickan tog avsked. Jag minns att jag gick ut i köket
och högg sönder ett skärbräde i vansinnig och
vanmäktig smärta. Min mor åsåg förstörelsen och jag
berättade orsaken. Hon sade: — Tag ett råd med dig
på vägen: Lita inte på kvinnor! Jag tog henne i famn
och rusade upp på mitt tåg. Hemmet låg bakom mig!
Helt säkert trodde mina reskamrater att jag var en
lössläppt dåre. Jag grät och önskade att mitt hjärta
skulle brista. Jag sjöng och högg kniven i min
kappsäck. En gumma gav mig kamfer på en sockerbit.
Men hennes man tog fram en brännvinskutting, en
pjäs av järnbleck, och bjöd mig en dragnagel, sedan
han först hällt ned ett par i sitt snusiga gap.
— Ta nu kamfert på en sockerbit igen, så sa
stodenten få si atte han bler fresker! sade gubben. Jag
lydde och lugnade mig något.
Med den gubben fick jag sällskap ända till
Jönköping. Jag delade min matsäck med honom och vi
drucko kaffe tillsammans på en krog. Han var en
ovanligt hygglig man och jag berättade alltsammans
för honom och hans gumma. Min fästmö hade
övergivit mig. Det var ju något förfärligt!
— Va ho riker? frågade gubben.
— Nää!
— Då sa stodenten inte sörja!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
