Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - VI. Fru Karin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
SAXON: UNDER ERliDSBANÉRET
än med yngre — det stod ju också i vida fältet, om
någon yngre skulle anmäla sig.»
»Ert hjärta .var altså fritt, då ni gifte er?»
»Ja. Det var en pojke — son till en rik bonde i
socknen och lite släkt till mig på min fars sida —
vilken studerade i Hernösand för att bli präst, ehuru han
sedan övergav studiebanan. Denne hade något slags
tycke för mig, men det berörde mig icke als. Jag endast
skrattade åt honom och tyckte, att han var dum... Han
är för övrigt nu ett av min mans får, bosatt i
Bisp-gården.»
»För att återkomma till vårt ämne: hvad sade er mor
om giftermålet med ’farbror Rahm’?»
»Hon tillstyrkte det ivrigt. Det vore tillräckligt sade
hon, att hon själv förginges. Jag vore ung och mindre
motståndskraftig för en glädjelös tillvaro. Hon kunde
falla ifrån när som hälst, och då... Icke vore det väl
världens högsta lycka, som stode mig till buds såsom
fru Rahm, men det led intet tvivel, att han höll av mig.
Och det är så få, som beskäras ’den högsta lyckan. Tag
emot det!... Så talade min mor. Och ’jag tog emot det.
Jag hade tagit emot vad som hälst för att få komma
bort från det fängelse, som kallades mitt hem. På det
sättet blev jag gift hit.»
»Och flyttade från fängelse till fängelse», sade Jörgen
Urne sakta.
Fru Karin svarade icke.
»Jag kan så väl förstå denna historia», fortfor Jörgen
Urne. »I början var alt nytt för er här. Ni kände er
så fri, och det var så egendomligt ätt få mottaga den
hyllning, som tillkom själasörjarens maka. Detta alt på-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
