- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
57

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - VI. Fru Karin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FRU KARIN 57

skyndade hastigt utvecklingen av edert själsliv, men i
samma mån som detta famnade vidare omkring, insåg
ni eder belägenhet. Glädje är icke en visa för en
ensamstämma. Hon förutsätter samklang och altså minst två
stämmor. Men alla stämmor kunna ej klinga samman.
Detta är ej stämmornas fel — ty de kunna var på sitt
håll vara klara och vackra — utan är att tillskriva de
omständigheter och makter, som satt dem att ljuda
bredvid varandra.»

Icke häller nu svarade fru Karin. Hon kände sig
av hans vackra ord liksom lyft och buren bort, högt,
högt så att hennes huvud svindlade.

En tjänstepiga inträdde och frågade, om hon fick
duka, vilket fru Karin bejakade.

Då kvällsvarden var färdig, väcktes kyrkoherden.

»När jag hörde, att ni ’kommit åter, skyndade jag
hit för att få prata bort en stund», sade Jörgen Urne,
i det han gick emot kyrkoherden med framräckt hand.

Fru Karin sysslade vid bordet, men intet ord, ingen
min undgicik henne. Hon kände sig så ofantligt liten inför
denne man utifrån. Icke för hans höga rang, icke för
hans ridderliga låter, idke för hans fina dräkt, utan för
hans skarpa förstånd och förmåga att lägga sina ord.
Hon hade insett, att idke häller Jörgen Urne ville låta
hennes man förstå, att de båda träffats under mannens
bortovaro. Men huru skickligt hade ej Jörgen Urne löst
denna svårighet, blott med ett piar ord. Hon själf hade
behöft många ord, .och hon h’ade behöft ljuga... Hon
kände inga samvetsförebråelser därför, men hon fann
lögnen vara en tarvlig nödfallsutväg, som blott de
oskicklige behövde tillgripa. Att höra till dessa oskicklige på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 18:17:13 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free