- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
184

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

184

SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T

På lördagen avslötos affärer med de handelsmän, som
mött upp, och bytte man hästar. Hästaveln och hästhandeln
ha sedan långa tider intagit en betydande plats i jämtska
folkets liv. Emellertid är det ej jämtens svaga sida att
förhasta sig, så att de flesta hästaffärerna avslötos nog ej
förr än på måndag. Men man talade i alla fall om saken
på lördagen, besåg djuren och provred dem.

På söndagen ägde barndop, vigslar och begravningar
rum. Och socknen var ju ej folkrikare än så, att alla
kände varandra och kände varandra väl samt deltogo
sålunda i varandras sorg och glädje.

Dessutom hördes det predikade ordet med
uppmärksamhet och andakt, evad det gav form åt lagens bud eller
evangelii tröst, evad det rörde sig om jordelivet eller
pekade ut över tidens gräns.

Prästen var aktad och älskad. Endera hade han
utgått från folket eller också hade han ägnat sig åt kallet
för att gå ned till folket. I varje fall blev ingen annan
präst än den, som älskade folket, ville vara dess föresyn
i och lärare, njuta sin glädje med detsamma och dela dess
bekymmer. Den, som ej ville det men ändock önskade
bryta sig en annan bana än mannen av allmogen, blev
borgare i staden, tjänsteman eller knekt, alt som hans
lust och levnadsomständigheter medgåvo eller befalde.

I riksförsamlingen stodo präste- och bondestånden
sida vid sida, och när det förra talade, ropade alltid det
senare ja. Bondens klagan fick ljud genom prästen. Och
aldrig var någondera ståndet mäktigare än då de sålunda
stodo eniga. Alla visste, att prästen tagit sin mödosamma,
mindre lönande, allvarstunga syssla av nit för
kristendomen och kärlek till folket — han var en man, som velat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 22:21:59 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/unfreb/0184.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free