Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REVSUNDS PRÄSTGÅRD BRINNER
189
I detsamma hördes hästtramp ute på gården. Karl
såg ut. Det var kyrkovärden i Bodsjö.
»Min hustru skickade mig med dessa läkemedel och
dessa matvaror», sade han, i det han avtog sig ett par
väskor, som hängt över hans axlar. »Hon tänkte, att
det kunde vara ont om bäggedera, då bygden stod
folktom och prästgården var bränd.»
»Tack för ert deltagande och er omtanke!»
»Hon kommer själv efter, ifall hennes hjälp skulle
kunna vara till någon nytta. Men hon behövde rusta
ut sig litet bättre än jag, och hon kan ej färdas så
fort.»
Kyrkovärdens hustru hade av prosten lärt sig att
tillreda läkemedel och bota sjukdomar, varför hon hade
stor håg och fallenhet.
Karl tryckte kyrkovärdens hand.
»Och alla karlar, som äro framme till helgen, lära väl
också snart vara efter för att höra, om de kunna vara
till någon nytta.»
Tårarne trängde fram i Karls ögon.
»Det fins ingen av oss, som ej skall anse som sin
största glädje att ge eder all den tröst och all det stöd,
han är mäktig», fortfor kyrkovärden... »Sköt nu om
prostinnan, så få vi talas vid sedan.»
Karl skyndade in till modern. Nu då han hade
lämpliga vapen i händerna mot sjukdomen lyckades han
bättre. När hon nu slog upp blicken, var den
visserligen matt men fullt redig.
»Du är hos Olof Olofsson i Sund, mor. Far är i
gott förvar, men jag får ej tala vid dig om detta för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
