- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
190

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XIX. Revsunds prästgård brinner!

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

190

SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T

att ej oroa dig. Sov, så att du får krafter. Jag och
Gölin skola vaka över dig.»

Hon föll värkligen i sömn, och Karl kände sig
därmed trygg för hennes vederfående.

Då kyrkvärdens hustru kom, hade hon Gullik med
sig. Denne ansågs icke ha återhämtat sig från
förskräckelsen och ansträngningen, men han hade så enträget
och med en sådan oro över sig bett att få följa med,
att hon icke vågat låta honom stanna.

»Kom in», sade Karl till henne.

»Nej, då prostinnan vaknar, skall hon se endast ert
eller Gölins ansikte — inga nya. Detta kunde göra henne
rädd och avbryta eller försvåra tillfrisknandet. Jag skall
vara i lillbygningen här bredvid och komma, då jag
får bud.»

Nu skulle Karl äntligen få visshet om nattens
tilldragelser. Han beslöt att först utfråga Gölin, som njutit
en stunds sömn och nu fått ett stärkande mål mat.

»Jag vet just ingenting», svarade flickan. »Jag
vaknade vid ett skrik från prostinnan — ett skrik, som
gick genom märg och ben. Det var som då en
människa är i sjönöd. Men så vart hon tyst. Huset gciljöd
emellertid av röster — alla obekanta. Förfärliga
svordomar blandades med skratt och rått tal... Jag tyckte
mig höra prostens stönande ett tag, men är ej säker...
Utan att riktigt veta vad jag gjorde, sprang jag in i
gästrummet, hoppade ut genom dess fönster och kom
osedd ut på ladugården. Nu smög jag mig upp på
stall-skullen och kröp ner i höet, så rädd att jag ej kunde
röra mig. Det tycktes mig som om de buro bort saker
härifrån, mycket saker, men det var nog ej så, ty det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free