Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXI. I egen snara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I EGEN SNARA
209
sig någonting utan att Karl därom givit honom
särskild befallning.
Plötsligt hördes på något avstånd en gäll, långt
utdragen vissling. Den besvarades på samma sätt. Det
var förposterna, som signalerade kamraterna och av dem
erhöllo svar. Ingen av Karls män förrådde sin rörelse
med så mycket som en dragning efter andan, men nog
var spänningen stor.
Så kommo förposterna igen och slogo sig ner vid
stranden. En kort stund därefter gledo båtar fram för
lätta årtag. De stannade vid båtstaden, men endast den
ene rodde intill land.
»Det är alldeles säkert, att luften är klar?» frågade,
en stämma, som Karl icke hört mer än en gång, men
aldrig skulle glömma. Det var Jörgen Urnes
vapendra-gare Torjus.
»Fullkomligt säkert», svarade en annan stämma,
som Karl ävenledes kände igen. Det var Olov
Engel-brektsson i Grimnäs.
»Kom då hit», sade Torjus, och Olof Engelbrektsson
steg i båten under det en annan steg ur.
Karl frågade sig, vad detta skulle tjäna till och
var just färdig att ge sina män befallning att ingripa,
då Torjus sade till de båda männen i land:
»Om någon fara skulle yppas, så varsko ni
ögonblickligen och taga själva till bens. Och nu tända vi
blossen, så får Olov Engelbrektsson peka ut stället».
Via fackelskenet syntes de båda männen å strån-’
den ha kastat sig framstupa. Båda voro försedda med
bössor. I vardera båten voro två personer, samtliga
Saxnn: Under fredsbanéret. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
