Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXII. Två bragder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
Då båten kom närmare visade det sig, att den roddes
af de hittils saknade bodsjömännen. Bland dem befann
sig en äldre man, som satt framåtlutad med ansiktet
gömt i händerna.
Först då båten stötte mot land, reste den gamle
sig upp. Karl tog ett steg baklänges, då han fick se
vilken det var... Det var kyrkoherde Rahm i Ragunda!
Karl skyndade till Olof Olofsson, som stod i närheten
och sade till honom:
»Säg kyrkovärden från Bodsjö, att jag vill tala med
honom innan fången föres till mig. Jag är alldeles
slagen af att se min fars barndomsvän komma så där
som en missdådare... Jag skyndar tillbaka till
vardagsstugan hos er. De kunna ju få tro, att jag ligger och
sover än.»
Olof Olofsson nickade, och Karl försvann utan att
någon sett honom. Alla hade sin uppmärksamhet riktad
på båten.
»Vi äro ej beredda på beröm för vad vi gjort», sade
kyrkovärden, sedan han hälsat Karl. »Men vi känna oss
i alla fall trygga i det egna medvetandet att ha gjort
vår sak bra.»
»Huru kommo ni att taga er före med detta?»
»Jo, medan vi voro ute, gjorde vi en spejarfärd till
Sundsjö, och då just kom Per Simonsson från Stugun
förbi där, på väg hit. Jag är väl bekant med honom
och visste ju, att ni sänt efter honom- Jag ansåg mig
altså gott kunna omtala mitt uppdrag för honom. Han
övertalade mig att fara till Ragunda med mina män
och häkta kyrkoherde Rahm och hans hustru... ’Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
