28 (Ungdomens förvildning och kvinnornas ansvar för ungdomen)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ungdomens s. k. förvildning och kvinnornas ansvar för ungdomen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

snart endast de gamla äga kvar den forna
stoltheten »att göra rätt för sig». Samhället
omhändertager nu på så många sätt barnen och
ungdomen, att dessa under den övergångstid,
i vilken vi leva, ofta förlora blicken på sin
plikt under pockande på sin rätt.

Visserligen är denna rätt den största av
alla och ännu långt ifrån att vara allmänt
erkänd och tillgodosedd. Detta sker först när
var begåvning i varje samhällsklass
får full utbildningsmöjlighet.

Men om vi å ena sidan måste ställa allt
högre krav på samhället i fråga om ungdomens
livs- och utvecklings villkor; om vi allt starkare
böra betona samhällets skuld i ungdomens
sedliga urspårande, så fordrar rättvisan att också
allt starkare betona hemmens skuld i den
senare och hemmens likgiltighet i fråga om
det förra. Det är icke vare sig rättvist eller vist
att, som det alltför ofta sker från socialistiskt
håll, uteslutande framhålla samhällets plikt och
samhällets skuld, en tendens, som kan medföra
framtidsvådliga verkningar.[1]

[1] Ett exempel må bevisa vad jag här menar.
Ett välmående par hade förra vintern, på grund av
arbetslösheten, tagit två barn ur en arbetarfamilj som
matgäster. De fingo emellertid veta att fadern
förtjänade sex kronor om dagen och frågade honom
varför han, under dessa förhållanden, anmält sina
barn till fri bespisning? Han svarade: »det måtte
väl inte vara för mycket att de rika föda mina ungar;
jag har annat att använda pengarna till». Det
välmående paret ville ej låta barnen umgälla faderns
ansvarslöshet utan läto dem behålla sina matdagar.
Men då de tillsade barnen att säga »tack för maten»,
fingo de svaret: far hade sagt dem att de icke
behövde tacka för maten ty det var bara de rikas
skyldighet att ge mat åt de fattiga. Denna sanna
berättelse talar för sig själv om föräldrarnas del i
den oförsynthet, som man ofta med rätt förebrår den
uppväxande ungdomen.

Den ungdom, som hör till de ideligt
hjälpfordrande, är icke den socialistiska. Men den av
samhället allt mer krävande tidsandan har slappande
inverkat i vida kretsar. Och det slags folk, som skyr
arbetets och försakelsens allvar, blygas icke att t. ex.
tigga för »verk», som de varken börjat eller någonsin
komma att fullborda.

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Tue Dec 12 12:03:19 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/ungdomens/0034.html

		Ungdomens förvildning och kvinnornas ansvar för ungdomen / 28 (1913) Author: Ellen Key Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|