Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Havet, det stora skafferiet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
230
om från floden uppsöker havet för att leka utanför
flodmynningarna, varpå ynglet, den s. k. glasålen, som länge ansågs för en
egen art och erhöll det latinska namnet Leptocephalus, sedermera
i stora skaror vandrar uppför floder och vattendrag.
Utmärkande för de nordiska haven är rikedomen på arter av
släktena sill och torsk. Sillstimmen i norra delen av Atlanten
åtföljas av den rovgiriga kabeljon, Gadus morrhua (fig. 151), som
själv utgör föremål för ett lika ivrigt som lönande fiske, dels på
de bankar, vilka ligga i närheten av New Foundland och där
många olika, fiske idkande folk sammanträffa, dels kring Lofotens
öar, där fisket bedrives företrädesvis av norrmän, varförutom
samma fiske även bedrives på Frankrikes västkust, på Belgiens,
Hollands, Tysklands och Jutlands kuster, i de britiska
farvattnen och på den i Nordsjön belägna Rockall-banken, omkring
160 mil från ön Kilda. Vid Lofoten börjar fisket redan på
nyåret i januari, medan fisket på New Foundland-bankerna först
börjar i maj eller juni. Jämte torsk fiskas »kolja», G. ceglefinus,
»vitling», G. merlangus, och »gråsej», G. vireus. Om den massa
torskfisk, som fångas, kan man få ett begrepp, då man besinnar,
att fångsten av kabel j ön under ett enda år kan uppgå till mer än
25 millioner stycken och att den människomassa, som sysselsätter
sig med detta fiske, måste räknas i hundratusental. Sillen, till
vilken utom vår vanliga sill, Clupea harengus, även räknas
»vassbuk» eller »skarpsill», C. sprattus, och majfisk eller staksill, Alausa
vulgaris, är av ändå större ekonomisk betydelse för folknäringen
än kabeljon. Den vanliga sillens hemvist är nordliga delen av
Atlantiska havet med inbegrepp av Nord- och Östersjön
ävensom Ishavet. Sillen bebor de större havsdjupen under 200
meter, men kommer under lektiden upp till kusterna, vilket givit
anledning till tron att den företager särskilda vandringar. För
övrigt uppträder sillen föga regelbundet i de övre vattenlagren
och ofta bestå stimmen av s. k. »jungfru-» eller »matjessill»,
som antagligen uppstiger ur djupet för födans skull. Oräkneliga
som sillens stim äro också dess fiender av vilka i synnerhet den
s. k. sillebassen, Sula bassana (fig. 152) är en av de farligaste.
I de övre vattenlagren föda sig alla därstädes levande rovfiskar,
alla havsfåglar och nästan alla i havet förekommande däggdjur
uteslutande av sillen. Sillfisket har bedrivits allt ifrån medel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
