Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Världarnas uppkomst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
616
än för närvarande; anses sålunda läran om solens
sammandragning och förtätning tillräcklig till att förklara hennes värme
under hela den tid, som funnits, beräknas lätt hela den
mängd värme, som solens kontraktion kunnat alstra vid
vilket hennes omfång som helst. Detta belopp har emellertid
sina gränser, huru stor solen än i början må ha varit. Varje
från oändligt avstånd fallande kropp kan nämligen alstra
endast en begränsad mängd värme, liksom den icke heller kan
uppnå mer än en begränsad hastighet. Man har sålunda
funnit, att om solen i begynnelsen såsom en glödande töckenboll
uppfyllt hela världsrymden, torde det genom hennes
kontraktion till sitt nuvarande omfång alstrade värmeförrådet vara
tillräckligt att underhålla utstrålningen i samma storlek som
för närvarande under 18 millioner år.
På grund av denna beräkning tillmäter kontraktionsteorien
jorden en livslängd av sannolikt 10 millioner år. Mot en så kort
tid ha emellertid geologer och paleontologer gjort sina
invändningar, enär det icke synes möjligt, att hela den geologiska
schiktföljden och de därunder levande väsendena ha kunnat
fullbordas under en jämförelsevis så kort tid. Härtill kommer
också, att genom makarna Curies upptäckt år 1903 av den
oerhörda automatiska värmealstringen hos radium tillvaron av
en alldeles ny energikälla blivit känd, vilken är vida mäktigare
än alla hittills kända kosmiska processer. Sannolikt förfogar
solen över en betydlig mängd radioaktiva substanser, och till
följd härav kan hon enligt en beräkning av G. H. Darwin lätt
ha funnits längre än 100 millioner år. Det är icke nödvändigt,
men likväl tänkbart, att denna väldiga inre energi också inverkat
på solens och planeternas utvecklingshistoria ur den kaotiska
boll, vars tillvaro vi med Kant och Laplace måste förutsätta.
Obegränsat till rum och tid, d. v. s. oändligt och evigt, är
världsalltet. Och alla de otaliga strålande och mörka solar, vilka
uppfylla världsrymden, omgivas liksom vår lilla sol icke blott av några
få, utan sannolikt av en stor mängd planeter och dessa i sin
ordning av månar, alldeles frånsett de myriader kometer och
meteorsvärmar, som draga fram genom världsrymden och vid tillfälle
råka ut icke blott för solarnas och deras drabanters attraherande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
