- Project Runeberg -  Uppenbarelser från fornverlden, eller är menniskoslägtet mer än 6000 år gammalt? /
77

(1870) [MARC] Author: Josef Hermann Thomassen Translator: E. E. Andersson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskoslägtets uppkomst och fysiska utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lössliten från detta, eller om hon sjelfständigt uppstigit
ur skapelsens ocean, derpå gifver blott
menniskoandens aning, men ej något vetenskapligt dokument
något svar. Deremot kommer Pausch till det
resultatet, att menniskans hjerna är ingenting annat än en
mycket utvecklad aphjerna. Bådadera hafva ensama
tvärfåror, som skilja dem ifrån de öfriga däggdjurens.
Hos de lägsta aporna och halfaporna kan man
öfvertyga sig om den småningom skedda öfvergången, då
man ser, huru tvärfårorna försvinna i samma mån
som djuren stå på en lägre grad inom skapelsen.
Pausch är af den åsigten, att den enda skillnaden
mellan apans och menniskans hjerna består i
mynningarnas större eller mindre krökning och
oregelmässighet. I detta påstående måste man fullkomligt
instämma.

Prof. Schaaffhausen anmärker, att visserligen
ett stort afstånd ännu finnes emellan menniskan och
apan i den nuvarande verlden, man må ej förneka
detta. Dock tviflar han icke på, att detta afstånd
kan en gång hafva varit mindre. Skillnaderna i den
nuvarande organiska verldens former äro luckor,
hvilka tiden har slitit i de sammanhängande
ledernas kedja. Sådana former, som förmedla en
öfvergång, torde måhända ännu uppfinnas, liksom de för
andra luckor i den organiska skapelsen redan äro
påträffade. De ligga i jordens sköte, som döljer
fornverldens skapelser. “Klyftan“, anmärker
Schaaffhausen vidare, “emellan menniskor och djur blifver
oupphörligen större; ty icke blott de lägsta racerna, hvilka
närma sig så mycket till den djuriska formen, dö
ut, utan äfven de högst stående aporna, de, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:06:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppeforn/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free