Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Menniskoslägtets uppkomst och fysiska utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu komma menniskan närmast, dö ut; ännu ett eller två
århundraden och de äro måhända försvunna. Vore
det nu icke följdrigtigt att tänka, att om vi kunde
blicka tillbaka in i de försvunna årtusendena, vi skulle
finna afståndet emellan de lägsta menniskor och de
högst stående djur mindre än detta nu är fallet, och
så mycket mindre, ju längre vi kunde skåda tillbaka?
Icke heller är det en slump, utan en naturlig lag, att
aporna ännu kunna bibehålla sig bland de vildaste
menniskostammar; i beröring med de bildade folken
skulle de för länge sedan vara försvunna. Ju längre
menniskan fortgår i sin utveckling, desto mer
nedbryter hon bakom sig den brygga, genom hvilken
hon var förbunden med den oförädlade naturen. Huru
förvånande är icke slutligen det sakförhållande, att
Asiens och Afrikas stora apor skilja sig från
hvarandra genom samma kännetecken, genom hvilka
de båda ländernas menniskoracer skilja sig,
nemligen färgen och hufvudskålens form. Orangutangen
är brun och har ett rundt hufvud liksom den
brachycephale Malayen; Gorillan är svart och har en
långsträckt hufvudskål liksom den dolichocephale
afrikanske Negern. Detta närmande emellan två olika
menniskoracer och de ej mindre olika aporna i
samma länder synes vara det vigtigaste inkast, som man
vid vetenskapens nuvarande ståndpunkt kan göra
emot menniskoslägtets enhet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
