Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde delen: Farkosten från den urholkade trädstammen till den moderna oceanflygaren - Hur man finner väg på havet - Kompassen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156
FJÄRDE DELEN. SJÖFARTEN.
hängningssystemet kallas kardanskt — efter uppfinnaren
italienaren Cardano, 1501—1576 — och denna upphängning användes
också av fartygen för deras lampor, speciellt så länge man mestadels
hade oljelampor. Den moderna elektriska belysningen gör denna
upphängning överflödig.
Genom elektromagnetismen har kompassen i sin modernaste form
blivit ytterligare förbättrad. Denna uppfinning är av danskt
ursprung.
Den 21 juli 1820 utsände H. C. örsted (1777—1851) ett cirkulär
på latin angående sin upptäckt av elektromagnetismen: När man le-
Fig. 111. Nautiska instrument från 1700-talet. Från vänster: Ekvinoktial
kompass, Sjö-kompass och stjärnkarta.
der en elektrisk ström genom en koppartråd, som är anbringad i
riktningen norr-söder över en magnetnål, vänder sig denna så att dess
nordpol kommer att peka i västlig riktning. En magnet påverkas
således av en elektrisk ström. Magnetism och elektricitet äro samma
kraft. Denna upptäckt blev av allra största betydelse, emedan den
bildar grundvalen för telegrafen, telefonen och de maskiner, med
vilka man nu för tiden framställer elektrisk ström. Sturgeon
byggde vidare på denna upptäckt, när han 1825 fann, att man kunde
framställa en elektromagnet genom att vira en isolerad ledningstråd
omkring en järnstång och låta en elektrisk ström gå genom tråden.
Järnstången blir då magnetisk, men avbrytes strömmen, förlorar järnet
genast sin magnetism. 1831 lyckades Faraday frambringa en
elektrisk ström medelst magnetism. Kring ena hälften av en järnring
virade han en ledningstråd, och kring den andra virade han en annan
ledningstråd i samma riktning som den förra. När han lät en
elektrisk ström gå genom den första ledningstråden, blev ringen
magnetisk, och då uppkom en elektrisk ström i den andra ledningstråden.
Strömmen upphörde dock genast, men bildades ånyo i motsatt
riktning, när strömmen i den första ledningstråden bröts. Detta förde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
