Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens energitillgångar - Vattenenergien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
BRÄNSLEN.
Vi se av denna tabell att Island och de skandinaviska länderna Norge, Sverige och
Finland i avseende på vattenkrafttillgångar äro synnerligen förmånligt lottade, under
det att Danmark så gott som alldeles saknar vattenkraft. Möjligen kommer Norge att
inom kort leverera elektrisk energi, alstrad med norsk vattenkraft, till sistnämnda land.
Även kunna Balkanländerna, Schweiz och Spanien anses välförsedda med vattenkraft.
Det nya Österrike är bättre lottat än det gamla så till vida, att detta land har kvar större
delen av Österrike-Ungerns vattenkrafttillgångar. Övriga stater som avsöndrats från
Österrike-Ungern hava däremot blivit så mycket sämre ställda. Mycket små
vattenkrafttillgångar hava Tyskland, Storbritannien och Ryssland samt nästan inga Holland
och, som redan nämnts, Danmark.
Väl situerade äro även Canada och Förenta staterna, även om man har anledning
förmoda att dessa vattenkrafttillgångars utnyttjningsbarhet är överskattad.
Med det ovan sagda hava vi emellertid ej uttömt frågan om jordens
vattenkrafttillgångar; tre stora tillgångar finnas ännu, nämligen ebb och flod, strömsystemen i
oceanerna samt vågrörelsen. Vi måste skärskåda även dem.
Med ebb och flod förstås, som bekant, en av framför allt månens men även solens
attraktion framkallad höjning av havets yta, högst mot ekvatorn och lägst åt polerna.
På grund av jordens rotation och månens rörelse kommer denna höjning av vattenytan
ej att förbliva lokal utan att förflytta sig. Härigenom uppstår en dubbel flodvåg, vilken,
om kontinenterna ej ställde hinder i dess väg, skulle vandra kring jorden. På grund av
de hinder kontinenterna utöva blir förloppet i högsta grad invecklat. Vi få här nöja oss
med att angiva, att flodvågens höjd varierar betydligt, dels med tiden, beroende på
månens och solens inbördes läge, dels med olika orter på jorden. Densamma kan från
att på många orter, såsom i slutna havsbäcken, vara nästan omärklig uppnå högst
betydande storlek. För att anföra några exempel må påpekas att flodvågens medelhöjd
är vid Boston 3 m, vid kusten av Nya England 6 m, vid Fundy Bay 8 till 20 m, vid
spanska atlanterkusten 1.5 till 1.8 m, vid Brest 4.5 m, vid Irlands västkust 3 m, vid
Liverpool 6 m och vid London 5 m o. s. v.
För att utnyttja den väldiga energimängd, som denna flodvåg representerar, ha
många förslag framkommit. Givetvis kan densamma blott tillvaratagas vid kusterna,
under det att vågen kommer att ostörd vandra fram över haven. Ett tillvaratagande av
flodvågens energi, i den ringa grad detta vore möjligt, skulle emellertid medföra
enorma anläggningskostnader, vilket hittills omöjliggjort tankens förverkligande och nog
även för framtiden gör densammas utförbarhet tvivelaktig. Ytterligare ett par
omständigheter inverka oförmånligt på problemets praktiska värde och genomförbarhet.
Energi torde i allmänhet blott kunna uttagas vid slutet av ebbtiden och början av
flodtiden. Möjligen kan denna olägenhet genom mera komplicerade och fördyrade
anläggningar övervinnas, så att energi även kan uttagas mot slutet av flodtid och början av
ebbtid och sålunda avbrotten i energiuttagning nedbringas till ganska korta tider, kanske
helt undvikas. Den maximala uttagna energien blir dock variabel till sin storlek under
dygnet, vilket kan medföra stora svårigheter och olägenheter. En viss utjämning kan
ernås om ej maximal utan en medeleffekt uttages. Genom tillräcklig dimensionering
av anläggningarna och deras förseende med reservmaskiner kunna dock dessa
svårigheter övervinnas. En annan olägenhet uppstår på grund av variationerna i flodvågens
höjd vid olika inbördes ställning hos solen och månen. Flodvågen når sitt maximum
vid nymåne och sitt minimum vid halvmåne. Den uttagbara energien blir därför
väsentligt mindre vid sistnämnda tillfällen, för att däremellan uppnå ett maximum. Detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
