Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Världens energitillgångar - Vattenenergien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄRLDENS ENERGITILLGÅNGAR. VATTENENERGIEN.
25
medför, för uttagning av en viss effekt, fördyrade anläggningskostnader. Om sålunda
flodvågens energi i en framtid kommer att tillgodogöras, torde detta bliva i ganska
liten utsträckning, nämligen på platser, vilka äro speciellt väl ägnade därför och där
energibehovet är sådant, att detta tillåter vissa av naturförhållandena betingade
variationer.
I oceanerna uppträda även strömmar, vilka icke såsom ebb och flod karakteriseras
av en höjning av vattenytan, utan äro en horisontal förflyttning av vattenmassorna.
Dessa strömmar framkallas av de beständiga vindarna, passaderna, och i någon mån av
monsunerna, ävensom av jordens rotation. På grund av att vindarna blåsa i ständigt
samma riktning uppstår genom friktionen en medsläpning av vattnet, vilket sålunda
kommer i strömning. När dessa strömmar nå kontinenternas kuster måste de vika av
åt sidorna och på större eller mindre omvägar återvända såsom tillflöden till
utgångspunkterna. Härigenom uppstår i oceanerna ett utomordentligt komplicerat strömsystem
av väldiga dimensioner. Man urskiljer mellan tjugu och trettio stora havsströmmar. I
detta sammanhang må det vara tillräckligt att nämna några ord om en av dem för att
exemplifiera deras energiinnehåll. Den s. k. norra ekvatorialströmmen böjer vid
Amerikas kust av mot norr och sänder en gren mellan fastlandet och Västindiska öarna och
utgår åter i Atlanten söder om Florida, den s. k. Floridaströmmen. En annan gren går
utanför Västindiska öarna och benämnes Antillströmmen. Båda förena sig till den s. k.
Nordatlantiska ostströmmen eller Golfströmmen, av vilken en gren passerar Norges
västkust och förlorar sig i Ishavet, en gren viker söder ut och återgår till
ekvatorial-trakterna.
Floridaströmmen, vilken har en bredd av 50 000 meter och ett djup av 400 till
800 meter, framgår med en hastighet av omkring 1.5 m/sek. och representerar sålunda
en vattenföring av minst 30 000 000 kubikmeter pr sekund. Man anser att
Antillström-mens vattenföring är cirka tre gånger så stor, varför sålunda Nordatlantiska
ostströmmen skulle hava en vattenföring av 120 mill. kubikmeter pr sekund. Kunde vi
tillvarataga en del av denna ströms levande kraft t. ex. därigenom, att vi insatte en maskin,
som minskade dess hastighet till hälften, så skulle vi vinna ej mindre än 45 000 000 hkr.
Detta är emellertid praktiskt outförbart; vi kunna ej i någon väsentlig mån nyttiggöra
havsströmmarnas energi, blott i möjligaste mån söka draga fördel av dem vid sjöfarten.
Vågrörelsen i haven, även den framkallad av vindarna, och representerande
betydande energibelopp, har man spekulerat på att utnyttja för fyllandet av människans
energibehov. Liksom vid ebb och flod kan detta blott göras vid kusterna och
olägenheterna bliva desamma som vid ebb- och flodenergien, blott så mycket mera utpräglade.
De energikvantiteter, som kunna uttagas på en plats, bliva små och, vad som är värre,
energitillgången är ytterst ojämn och opålitlig.
Vi hava sålunda funnit, att av de enorma energikvantiteter, som representeras av
jordens luftströmmar, vindar och strömmande vatten, blott vattenfallen äro vad vi i
huvudsak kunna räkna med och att vi av övriga luft- och vattenströmmar blott kunna
uttaga högst obetydliga kvantiteter. Måhända är det även lyckligt att vi ej kunna
uttaga några väsentliga delar av luft- och havsströmmarnas energi. Genom beräkningar
över insolationen och värmestrålningen på olika breddgrader vid olika tider på året
kan man göra sig en föreställning om huru temperaturförhållandena skulle ställa
sig på vår jord om ej andra inflytelser gjorde sig gällande. Resultatet visar att jorden
skulle bliva obeboelig för alla de slag av organismer, som nu befolka densamma. I
ekva-torialtrakterna skulle vid middagstid temperaturen bliva så hög, att den ej kunde
för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
