Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Bränslen, av Edvard Hubendick - Sveriges kraft- och bränslefråga - Produktionen av torvbränsle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
BRÄNSLEN.
fuktigare torven är, ju mindre är den i viktmängden bränsle innehållna brännbara,
värmeavgivande substansen. Vattnet åter kräver värme för sin avdunstning vid bränslets
förbränning. Huru dessa förhållanden inverka på torvens effektiva värmevärde
framgår av fig. 43. Vattenfri torv har ett värmevärde av mellan 4 500 och 6 500 v.e. pr kg.
Ju mera vattenhalten ökar ju lägre blir det effektiva värmevärdet pr kg av bränslet
och när vattenhalten kommit upp till 85 å 90 % har bränslet ej alls något värmevärde;
allt utvecklat värme åtgår att avdunsta det medföljande vattnet — om bränslet över
huvud taget kunde antändas. Vi se t. ex. att vid 55 % vatten har bränslevärdet sjunkit
till hälften av vad det är vid 25 % fuktighetshalt. Att använda ett för fuktigt bränsle
kan därför bliva ruinerande. Än tydligare framgår detta av fig. 44, en av Kungl.
Vattenfallsstyrelsen utförd undersökning å torv från Ramnäs. För olika vattenhalter hos torven
angives där värdet av 1 kg torv i jämförelse med värdet av 1 kg stenkol i procent av det
senare bränslet. Den övre kurvan gäller vid ångpanneeldning, där avlojppsgaserna bortgå
vid låg temperatur, den undre vid martinugnseldning, varest höga temperaturer hållas.
Redan vid 50 å 60 % fuktighet har torven intet som helst värde.
Efter torkningen blir torven alltjämt ytterst känslig för fuktighet. Upplägges
densamma under bar himmel upptages all på densamma fallande nederbörd såsom fuktighet
med undantag av den snö som till äventyrs blåser av. Häröver har Kungl.
Vattenfallsstyrelsen vid sitt ångkraftverk i Västerås utfört en intressant undersökning å en där
under bar himmel upplagd torvhög. Det visade sig, att nederbörden under tiden från
sommaren 1919 till våren 1920 åstadkommit en betydande höjning av fuktighetshalten,
särskilt uti de övre torvlagren där densamma varierade mellan 45 och 56 %, men även
i själva kärnan, där fuktigheten 3 m under ytan uppgick till 40 %, under det att då
torven upplades dess fuktighet varit omkring 30 %. Torvens transport och lagring måste
därför ske under skydd för väta, vilket ej allenast fördyrar densamma, utan även
försvårar dess hantering. Visserligen framhålles ej sällan, att eldstäder för torv finnas,
vilka hava den stora fördelen att även kunna förbränna mycket fuktig torv. Detta må
kunna betraktas såsom en viktig nödhjälp, men är ett sådant överkommande av
svårigheterna varken ur privatekonomisk eller nationalekonomisk synpunkt att
rekommendera.
Såsom husbehovsbränsle i trakten närmast kring torvtillgångarna och för att ersätta
sådant vedbränsle, som kan finna en mera ekonomisk användning än att brännas upp,
torde därför den på vanligt sätt beredda torven hava sin största betydelse. Kunde man
tänka sig en produktion av 400 000 ton torv för husbehovsbränsle, motsvarande en
ökning av minst 300 000 ton för sådant ändamål använd torv, skulle härigenom c: a en
tiondel av bondeklassens behov av vedbränsle ersättas och c:a 600 000 m3 ved bliva
fria för andra ändamål, såsom för träkolstillverkning, sågning etc., en vedkvantitet,
vilken med vida större tillfredsställelse torde komma att mottagas av industrien än den
motsvarande kvantiteten bränntorv.
För en större bränsletillverkning av torv, avsedd att användas i större skala för
industriens bränslebehov o. d. och på från tillverkningsorten mera avlägsna orter, torde
blott en förädlad produkt kunna ifrågakomma.
Endast få metoder för framställning av ett sådant förädlat torvbränsle hava
föreslagits och försökts, men mycket är ännu ej att hoppas av dem; dessa äro Ekelunds
tor vpulver metod, våtkolnipgen samt s. k. värmepumpmetod.
Den förstnämnda har 1910 granskats av E. Nyström. Av denna granskning
framgår, att metoden visserligen framställer en förädlad produkt, vilken möjligen är något
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
