- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
203

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - James Watt och hans betydelse för ångmaskintekniken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. JAMES WATT.

203

ningar m. m. Denna obenägenhet att tänka sig en direkt omvandling med vev är så
mycket egendomligare, som själva rörelsen som sådan sedan länge varit bekant och
tillämpad i t. ex. svarvar med fotdrift. Orsaken härtill torde varit den, att man
föreställde sig, att en betydande kraftförlust skulle uppstå genom denna överföring. Till
och med den framstående ingenjören Smeaton uttalade 1781, att den riktigaste driften
av kvarnar torde ske med ångmaskiner med ett vattenhjul som mellanled.

På denna fråga inverkade även att, vid en dylik överföring av fram- och återgående
rörelse i roterande, ångmaskinens varvantal skulle bliva synnerligen ojämnt. Man måste
då använda svänghjul för att utjämna rörelsen, men hade i allmänhet ej klart för sig
lagarna för svänghjulets arbete.

Vad Watt beträffar såg ej heller han till en början alldeles klart i denna sak. Som
en avledare för frågans lösning började han i stället arbeta på konstruktion av en
rota-tionsångmaskin och patenterade år 1782 en sådan, som karakteriseras av en roterande
kolv med rörlig klaff. Figur 102 visar en schematisk sektionsritning av denna maskin.
Watts experiment med densamma gåvo ej väntat resultat. Kolven tätade ej mot
cylindern och den rörliga klaffen smällde vid varje varv så kraftigt, att Watt snart övergav
denna väg att lösa frågan. Redan tidigare eller omkring åren 1778—1779 konstruerade
Watt emellertid på försök en modell till en ångmaskin
med vevrörelse. Ångmaskinen hade två cylindrar och
2 vevar under 120° vinkel samt mellanliggande
svänghjul, å vilket lämpliga motvikter anbringades mot
vevrörelsen. Modellen arbetade bra, men på grund av
andra överhängande arbeten hindrades Watt att
utarbeta saken vidare. År 1780 uttog James Pickard ett
patent å vevrörelse vid ångmaskiner. Watt vågade ej
riskera en patentprocess med denne, utan sökte sig i

stället fram på andra vägar. Härtill bidrog möjligen, att ej ens Watt vid denna
tidpunkt hade fullt klart för sig vevrörelsens oerhörda betydelse. I annat fall hade han
säkert sökt komma till uppgörelse med Pickard.

Om Pickard ej hade uttagit sitt patent skulle utvecklingen med all säkerhet hava
gestaltat sig annorlunda, men nu fann Watt, som han skriver i ett brev, »dörren stängd»
och sökte sig därför andra möjligheter. Watt erhöll år 1781 patent på ej mindre än fem
olika sätt att omvandla fram- och återgående rörelse i roterande. Den bästa av dessa
konstruktioner var en planetväxel, som fick en viss användning under den tid Pickards
patent varade. Sedan detta patent gått ut övergick Watt omedelbart till vevrörelsen.

Ångmaskinen hade hittills alltid varit enkelverkande. Anspråken på maskinens
effekt ökades emellertid år från år och Watt kom därför år 1782 på den tanken att låta
ångan utföra arbete vid såväl kolvens uppåtgående som dess nedåtgående. Den
dubbelverkande ångmaskinen började ersätta den enkelverkande. Konstruktionen av den
dubbelverkande ångmaskinen löstes dock ej endast genom cylinderns omkonstruktion,
utan medförde som konsekvens även ändring i överföringen av kraften från kolven till
balansen. Denna kraftöverföring hade hittills skett med kättingar. Eftersom nu kolven
skulle trycka upp balansen i stället för att endast neddragas av balansen i dess
uppåtgående rörelse, så kunde kätting ej längre användas. Till en början använde Watt en
kuggstång, som ingrep i ett kuggsegment å balansen. Denna anordning visade sig
likväl ej fullt lycklig. Kuggarna sletos upp och stötar uppstodo. Watt nödgades därför
tills vidare att uppge tanken på dubbelverkande maskin och återgå till den enkelverkande.

Fig. 102. Watts roterande
ångmaskin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free