Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ånglokomotivets införande och första utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING. ÅNGLOKOMOTIVET. 239
tre axlar. De första årens sökande synes nu hava övervunnits och konstruktionen
började vinna stadga. Cylindrarna voro inbyggda i rökskåpet, vilket visserligen var
gynnsamt ur värmesynpunkt, men ej lika fördelaktigt för driftsäkerheten.
Ångpannan var större än förut och omsorgsfullt konstruerad. Ångregleringen skedde med den
vanliga plansliden. Omkastningen i rörelseriktning skedde ännu med lös excenter.
Georg Stephenson, f. 1781, d. 1848.
Georg Stephenson föddes 1781 nära Newcastle som son av en kolarbetare. Som
ung man kom han in i gruvindustrien och blev maskinskötare. Han kom härvid i
beröring med det då vaknande intresset för ångjärnvägar och kan med rätta anses
såsom den man, som mest bidrog till järnvägarnas införande. 1840 drog han sig tillbaka
från industrien och dog 1848.
En mängd olika lokomotivkonstruktioner började arbeta sig fram efter 1830. Samtliga
dessa hade stora svårigheter att övervinna innan full driftsäkerhet erhölls. Man må
betänka att konstruktionen av ett lokomotiv utgör ett av de svåraste problem en
konstruktör har ställts inför. Framförande av ångpanna och ångmaskin på en vagn med stor
hastighet ställer alldeles särskilda anspråk på de olika delarnas arbete, för att skak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
