Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Ångtekniken, av Tore Lindmark - Ångmaskinteknikens utveckling intill våra dagar - Ångmaskinens vidare utveckling och tillämpningar från 1850-talet till närvarande tid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅNGMASKINTEKNIKENS UTVECKLING EFTER 1850.
251
visade han hurusom detta värmeutbyte väsentligt minskades genom användandet av
överhettning. Härigenom bortföll till stor del en av ångmaskinens viktigaste
förlustkällor. Genom överhettning förbättrades därför ångförbrukningen väsentligt mera
än vad som svarade mot den rent teoretiska vinsten. Under det att denna senare
vanligen utgör 1 % pr 10—11° överhettning, erhöll Hirn på grund av denna minskning i
cylinderkondensation 1 % pr 5-—7°.
Hirns undersökningar medförde betydande konsekvenser för ångmaskinens
utveckling. Brown intresserades således mycket snart för överhettningen och firman Sulzer
började att leverera dylika
ångmaskiner. Dessa arbetade
emellertid, såsom förut nämnts, ej
tillfredsställande. Plansliden visade
sig känslig för hög ångtemperatur.
På grund härav började Brown,
tillsammans med Heinrich
Sulzer, att arbeta om ångmaskinens
regleringsorgan till ventilreglering.
Utvecklingen har här liksom så
ofta på andra områden beskrivit
en cirkel. De första ångmaskinerna
arbetade med ventiler. Sedan
övergick man till slidreglering, såsom
varande betydligt enklare. Nu gick
man tillbaka till ventilregleringen.
Ehuru således regleringsprincipen
var densamma som ett femtiotal
år tidigare var konstruktionen så
förändrad och fullkomnad, att man
med fullt fog kunde tala om en
fullständigt ny reglering.
Den första Sulzermaskinen för
överhettning var av vertikal typ
och levererades år 1865 till ett
spinneri. Året därpå byggdes en
liggande ventilmaskin, som i många
avseenden kan anses såsom ett mönster i sitt slag och som utgjorde förebilden för
efterföljande konstruktioner. Figurerna 193—194 visa densamma i sido- och planvy och figur
195 i sektion genom ångcylindern. I hela maskinens utformning spårar man Corliss’
inflytande. Ventilerna manövrerades från en längsgående roterande hjälpaxel, som
drevs med kuggväxel från maskinaxeln. Denna hjälpaxel var försedd med orunda
skivor, vilka åverkade de i figur 195 visade sneda regleringsstängerna och därmed
de utanför ventilerna belägna vinkelhävstängerna och ventilernas egna rörelser.
Ångcylindern var försedd med fyra ventiler, två för inströmmande och två för
utströmmande ånga. De senare manövrerades oberoende av maskinens belastning. De förras
rörelse däremot influerades av centrifugalregulatorn, som förändrade den tidslängd,
under vilken inströmningsventilerna höllos öppna. Härigenom varierades således
fyllningen mellan önskade gränser.
Gustav Adolf Hirn, f. 1815, d. 1890.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
