Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Allmänna strävanden under 1880-talet och början av 1890-talet - Den konstruktiva utbildningen av lysgas-, bensin- och fotogenmotorerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄVANDEN UNDER 1880—1890-TALEN. KONSTRUKTION.
707
Fig. 894. Deutz’ bockmotor.
tionen i sin helhet blev vek. Detta gick så länge nian arbetade med små
kompressions-tryck, men med ökade tryck framträdde alltmer behovet av stabilare byggnadssätt. Till
att börja med sökte man tillgodose detta genom att på ena eller andra sättet understödja
cylindern. Numera utdrages ramverket till cylinderns hela längd och ett cylinderfoder
inskjutes i detta. Blott cylinderlocket eller en mindre del av cylindern är frihängande.
Ett exempel på en dylik maskin om 120 hk, byggd 1894, visas i fig. 893.
Den möjligheten kunde ju även tänkas ligga nära till hands att
förbränningsmotorerna liksom ångmaskinerna gjorts dubbeltverkande. På grund av de höga
temperaturer, som förekomma i cylindern, måste emellertid i sådant fall kolv och kolvstång kylas
med vatten, en komplicering som man av många anledningar ej ville tillgripa. Först
vid mycket stora maskiner har den dubbeltverkande
anordningen blivit använd, varom mera nedan.
De horisontala maskinerna krävde mycket
utrymme. Då desamma i stor utsträckning användes
inom hantverk och mindre industri var detta en
stor nackdel. Genom att emellertid anordna dem
vertikala kunde utrymmesbehovet i rätt hög grad
inskränkas. Såsom förebild härför tjänade till en
början den atmosfäriska maskinen, med vevaxeln
förlagd över cylindern. Härigenom erhöllos de
på sin tid mycket omtyckta ibockmotorerna», varav
fig. 894 visar ett exempel av Deutz’ konstruktion
av 1886.
Bockmotorerna hava emellertid åter kommit
ur bruk. Bland andra olägenheter händer lätt att
en del smörjolja samlar sig i cylindern. I och med
den elektriska tändningens införande medförde
detta lätt driftstörningar genom att tändflänsen
eller tändstiftet blev nedstänkt av olja så att
gnistbildning uteblev.
Man övergick då till den numera vanliga vertikala uppställningen med cylindern
över vevaxeln. Denna maskintyp har senare alltmer utvecklats för olika ändamål.
Vi hava sett huru Otto använde en med konisk kuggväxel driven styraxel. Denna
fordrade emellertid stor plats och då den var förlagd mellan ramlagren, för att ej komma
för långt från cylindern, blev avståndet mellan dessa mycket stort, vilket hade till följd
att vevaxeln måste dimensioneras mycket grov. Det var sålunda av vikt att här erhålla
en lämpligare styrningsmekanism. Vid bockmotorerna lät sig ganska lätt så ordna att
en med vevaxeln parallell styraxel drevs med en cylindrisk växel. Från denna styraxel
erhöll sedan sliden eller ventilerna sin rörelse förmedelst vertikala stänger. Vid
horisontala maskiner tillämpades även denna konstruktion eller ock användes i stället för
stången långa hävarmar. Då emellertid dessa konstruktioner blevo otympliga vid större
dimensioner å motorn, ordnades även så att på den med cylindrisk växel drivna axeln
anbragtes ett koniskt kugghjul, vilket på känt sätt drev en styraxel, förlagd utefter
cylinderns sida. Denna anordning var emellertid dyrbar. Man sökte då helt kringgå
kugghjulsutväxling, i det att å vevaxeln anbragta ecxentrar eller kamskivor fingo åverka
slider och ventiler. Då emellertid vid en sådan anordning slider och ventiler kommo
att utföra sin rörelse en gång per varv, under det att desamma skulle utföra rörelsen en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
