Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Förbränningsmotorn, av Edvard Hubendick - Förbränningsturbinen - Försök av Société Anonyme des Turbomoteurs i Paris - Försök av de Karavodine i Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRBRÄNNINGSTURBINEN. FÖRSÖK AV DE KARAVODINE. 895
kammaren och A utblåses. Den luft som ingår i förbränningskammaren förbränner
därstädes fotogen samt nedkyles med insprutat vatten, vilket överföres i ångform. Från
förbränningskammaren strömma gaserna genom 33 munstycken till turbinhjulet.
Turbinhjulet visas i fig. 1284 och utgöres av ett s. k. Curtishjul med två löphjulskransar med
950 mm diameter och 212 m periferihastighet. Mellan löphjulskransarna var i
turbin-huset anbragt en fast skovelkrans. Denna krans ävensom expansionsmunstyckena
kyldes med vatten, vilket därefter kringspolade förbränningskammaren för att
slutligen insprutas i denna. Innan några verkliga provningsresultat kunde uppnås med
denna maskin voro åtskilliga svårigheter att övervinna. Det slutliga resultatet
överensstämde ej heller med vad man hade beräknat. Maskinens nyttiga effekt beräknades
till 83 hk och dess bränsleförbrukning till 2.14 kg fotogen pr eff. hk och tim. Detta
dåliga resultat, en verkningsgrad av knappt 3 %, är allt annat än uppmuntrande och är
att tillskriva den starka nedkylningen på grund av vatteninsprutningen. Som resultatet
överensstämmer med teoretiska undersökningar torde föga hopp förefinnas att på denna
väg kunna lösa förbränningsturbinproblemet.
Försök av de Karavodine i Paris.
Fig. 1285. Förbränningskammaren till de
Kara-vodines turbin.
Av de Karavodine utfördes 1908 i Paris en liten försöksturbin på 2 hk med
förbränning vid konstant volym utan föregående kompression. Denna maskin har
beskrivits och provats av Barbezat.
Turbinen var utrustad med fyra
likadana, av varandra oberoende
förbrän-ningskammare, vilka insögo en
bensin-luftblandning genom en gemensam
förgasare. De vid förbränningen uppkomna
tryckgaserna leddes genom fyra
munstycken mot turbinhjulet vilket var utfört i
överensstämmelse med ett de La valhjul.
På turbinaxeln var även anordnad en
bromsanordning.
Förbränningskammarens
konstruktion återgives i fig. 1285. Den med
vattenmantel A omgivna
förbränningskammaren B, utförd av gjutjärn, erhåller
bränsleångorna genom röret C och
för-bränningsluften genom D.
Blandnings-förhållandet regleras med hjälp av
stryp-ventiler. I förbränningskammaren
antändes blandningen av en elektrisk gnista
vid tändstiftet E. Gasströmningen
regleras av inloppsventilen F, vars tryck
regleras med fjädern G. För övertryck i kammaren stänger ventilen, vid vakuum
öppnar densamma. Med skruven H kan ventilens slag begränsas. Munstycket genom
vilket gasen tillströmmar turbinhjulet utgöres av röret J.
Tänka vi oss denna maskin i gång, arbetar densamma på följande sätt. Vi utgå från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
