- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / II. Brännmaterialier, värmemotorer, kompressormaskiner /
968

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Blåsmaskiner, luftpumpar och kompressorer, av Edvard Hubendick - Kompressorn och dess utveckling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

968

BLÅSMASKINER, LUFTPUMPAR OCH KOMPRESSORER.

Kompressorn och dess utveckling.

Det kan synas egendomligt att skilja mellan biåsmaskinens och kompressorns
utveckling då ju olikheten blott ligger däri att kompressorn komprimerar till ett högre
tryck än biåsmaskinen. Denna olikhet medför emellertid viktiga konsekvenser, vilka
göra kompressorproblemet vida svårlöstare än biåsmaskinproblemet. En biåsmaskin
som komprimerar luft av 17° C. temp. till 0.5 atm. övertryck förorsakar en uppvärmning
av denna luft till c:a 50°. Men en kompressor som komprimerar luft av samma
temperatur till 5 atm. övertryck förorsakar en uppvärmning till c:a 200°, eller för 10 atm.
övertryck till c:a 275°, och om den komprimerar till 200 atm. övertryck uppgår
uppvärmningen till över 1 000° C. teoretiskt sett. Det är lätt att inse att sådana temperaturer
skola förorsaka svårigheter och att, på grund av såväl de höga trycken som
temperaturerna, helt andra medel måste anlitas för byggandet av kompressorer än som kunna
befinnas lämpliga för biåsmaskiner. Trycken fordra starka maskinbyggnadsmaterialier,
täta kolvar och packningsboxar m. m. Temperaturerna förorsaka svårigheter med smörj
-ningen, framkalla formförändring hos maskindelarna o. s. v. samt kräva ett material,
vilket ej såsom trä kan kolas. För tillverkning av kompressorer är därför
förutsättningen en redan högt utvecklad maskinbyggnadskonst. Kolvtätningar av läder äro
naturligtvis oanvändbara då detta material genast förstöres av den höga temperaturen
och deformeras av de höga trycken. Antingen måste packningsmaterialier, vilka ej
skadas av hög temperatur, användas eller ock kolvringar. Det senare tätningssättet
blir nödvändigt så snart kompressionstrycket blir något så när högt. Ej heller kunna
ventiler av läderklaffar användas, utan dessa måste antingen utföras av metall eller
måste slider av ena eller andra slaget komma till användning. Kompressorproblemet
är sålunda i maskinbyggnadstekniskt hänseende ett helt annat än biåsmaskinproblemet.

Det dröjde rätt länge innan något industriellt eller tekniskt behov av luft med högt
tryck förelåg. Inom de fysiska laboratorierna hade man sedan länge använt sig därav,
men vid de små behov som där förelågo hade svårigheterna ej samma avgörande
betydelse som då det blev fråga om industriella behov. Erfarenheterna från de fysikaliska
laboratorierna läto dock förutse att framställandet av stora kompressorer skulle
medföra mycket stora svårigheter.

Vid mitten av 1800-talet började frågan om energidistribution träda upp i en annan
form än förut. Man hade väl använt sig av t. ex. ett vattenhjul, vilket drev en konstgång,
och med dennas hjälp distribuerades den av vattenhjulet avgivna energin till ett flertal
pumpar eller ock av en ångmaskin, vilken medelst axelledning drev ett flertal maskiner
av ena eller andra slaget. Men energidistributionsproblemet uppträdde nu i en annan
form som siktade vida längre och som i själva verket erhållit sin lösning först i och med
den elektriska energidistributionen. Man ställde sig nämligen det målet före att från
en kraftcentral, t. ex. en ångmaskinsanläggning eller ett vattenfall, kunna utsända energi
till ställen, varest sådan behövdes i mindre kvantiteter, så att ej varje sådant behov
måste vara hänvisat till en egen ångmaskinsanläggning. För lösandet av denna stora
tanke syntes tryckluft vara lämplig. Om i ångmaskinscentralen eller av vattenfallet
drevs en kompressor, vilken komprimerade luft till högt tryck, så blev denna luft så
att säga bärare av mekanisk energi. Luften kunde ledas långa sträckor i relativt klena
rörledningar och tagas ut på olika ställen såsom arbetsmedium och expandera i
kolvmaskiner av enahanda art som ångmaskiner. I stället för att t. ex. en hantverkare måste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:09:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/2/0980.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free