Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. De låga temperaturernas teknik, av Edvard Hubendick - Kondensering av gaser - Förarbeten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1050 DE LÅGA TEMPERATURERNAS TEKNIK.
man kunde något så när utan svårighet handskas med vätskan, d. v. s. att erhålla
större kvantiteter flytande gas vid atmosfärtryck. Detta lyckades först 1895 då
professor C. von Linde framställde sin maskin för tillverkning av flytande luft.
Då emellertid vägen var given frågar man sig varför det dröjde så länge innan man
lyckades framställa större kvantiteter av flytande gaser. En orsak kunde vara
svårigheten att framställa tillräckliga kvantiteter av gaserna själva, såsom syre, kväve etc.
Då fanns ju möjligheten att kondensera luft, en blandning av syre och kväve. Det borde
sålunda helt enkelt gå att komprimera denna gasblandning i en tillräckligt stor
kompressor till c:a 300 atmosfärer vid lägsta tillgängliga temperatur samt därefter låta
densamma expandera under arbetsavgivning i t. ex. en ångmaskin, då vätskepartiklar måste
finnas i den avgående luften. Om dessa då avskildes i en vätskeavskiljare så borde stora
kvantiteter flytande luft kunna uppsamlas under atmosfärtryck. Men lika enkel som
frågan var i princip, lika svår var densamma att genomföra i praktiken. Ångmaskinen,
i vilken luften skulle expandera, måste smörjas, och vid de temperaturer som här komma
i fråga stelnade alla smörjmedel till fasta kroppar. Ått driva ångmaskinen »torr» kunde
ej ske ty då uppstod friktion och det utvecklade arbetet omsattes åter i värme som
tillfördes gasen, vilken sålunda ej kondenserades. Dessutom kunde ångmaskinen ej
tillräckligt skyddas för värmetillströmning från omgivningen. Och slutligen, om
vätske-formig luft till sist kunnat erhållas, huru skulle denna skyddas från värmetillförsel från
omgivningen så att densamma ej ögonblickligen åter avdunstade? Här voro sålunda
många svåra problem att lösa. Den metod Linde tillämpade var emellertid en helt annan
än den som man med anledning av de föregående arbetena tänkt sig. Möjligheten att
skydda den flytande luften från värmetillströmning och avdunstning skola vi först
senare beröra och nu övergå till de principer, med vilkas hjälp Linde lyckades lösa
problemet att i industriell skala producera flytande gaser.
Enligt de lagar termodynamiken uppställer för vad som förr kallades permanenta,
men numera benämnas ideella gaser skulle, om en gas får framströmma genom en
rörledning, i vilken finnes en strypskiva, gasens tryck sjunka på grund av strypskivans
motstånd, men det arbete som vid genomgången av strypskivan uträttades åter
omsättas i värme. Härigenom erhålles det slutresultatet att gasen efter genomgången ej
avgivit något arbete ehuru dess tryck sjunkit och att, ehuru något värme ej utifrån
tillförts gasen, dess temperatur efter strypskivan är densamma som före strypskivan.
Detta fenomen har noga studerats av Thomson och Joule, vilka 1862 påvisade att
inga i naturen förekommande gaser noga följde den ovan angivna ideella teorien; en
temperaturändring inträdde alltid. Denna visade sig vid vätgas vara sådan att
temperaturen efter strypskivan var högre än före densamma, men för alla andra gaser var
temperaturen efter strypskivan lägre än före densamma. Temperatursänkningen
uppgick vid vanlig begynnelsetemperatur till c:a 0.25° C. pr atmosfär trycksänkning, men vid
— 30° begynnelsetemperatur till c:a 0.36° C. och vid c:a — 60° begynnelsetemperatur till
c:a 0.50° C. pr atmosfär trycksänkning. Numera vet man att även för vätgas en avkylning
inträder om dess begynnelsetemperatur är tillräckligt låg för det begynnelsetryck gasen
har. Huru otroligt det kan synas var det med hjälp av denna genom strypning
framkallade obetydliga kylverkan, den s. k. Thomson-Joule-ejjekten, som Linde lyckades
genomföra kondensering av luft i industriell skala. Därvid använde han sig av
Thomson-Joule-ejfekten på ett lika enkelt som snillrikt sätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
