Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Husbyggnad, av Carl Forssell - Byggnadens bärande delar - Skalbalkar - Säkerheter och belastningar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
[ BYGGNADENS BÄRANDE DELAR. SÄKERHETER OCH BELASTNINGAR. 217
strimlan, d. v. s. längs axel cd—a2. Om inre spänningarna hätvid ligga under tillåtna
värden, är konstruktionen bärkraftig.
Problemet vid formgivning av en skalbalk är att vid viss given belastning finna
en sådan kurva för tvärsektionen, att det ovan angivna momentet blir så litet som
möjligt i tvärstrimlans alla delar.
Den horisontella, cirkulära tuben upplagd på stöd med vissa avstånd (fig. 413 a)
och fylld med vatten är en idealiskt formad skalbalk. Momentet i tvärsnittsstrimlorna
är i den över allt ± 0. Endast vid tubens tömning eller fyllning uppträda moment i
tvärsnittsstrimlorna, men dessa
moment äro mycket små.
Vid en skalbalk enligt fig. 417
äro momenten i tvärstrimlorna rätt
avsevärda. Man kan öka skalets
förmåga att upptaga dem genom att
anordna revben på ut- eller insidan
eller korrugera ytan i längsled, dock
med raka partier vid hjässa och
neder-kant (fig. 419).
Skalbalkens tvärledskonstruktipn kan förstärkas genom horisontala ankarjärn.
Dylika äro visade å fig. 419:s korrugerade hälft.
En flerskeppig skalbalkskonstruktion enligt fig. 420, med yttersidorna neddragna
till marken, skulle närmast motsvara våra kyrkobyggnader — men med de skymmande
pelarna försvunna. I denna eller andra former kommer troligen skalbalken att finna
användning i morgondagens arkitektur.
Fig. 420. Sektion av hopbyggda parallella skalbalkar.
Sidobalkarna gå på yttersidan ned till grunden.
Säkerheter och belastningar.
Betydelsen av ordet säkerhet hos en byggnadskonstruktion blir sällan exakt
definierad. I våra gällande förordningar menas med säkerhet förhållandet mellan ett
materials brottpåkänning och i konstruktionen använda påkänning. Om i en
järnkonstruktion använd dragpåkänning är 1 000 kg/cm2 och järnets draghållfasthet är 4 000 kg/cm2,
säges säkerheten vara 4-faldig. Man skulle möjligen kunna tro, att detta innebure, att
den tillåtna belastningen på konstruktionen skulle kunna ökas 4 ggr, innan
konstruktionen gåve vika. Så är icke förhållandet. Undantag förekomma i båda riktningarna.
Den första faktor, som avgörande kan inverka på konstruktionens säkerhet, är
materialets pålitlighet. j Materialet prövas i allmänhet så, att man ur ett parti tager ut
t. ex. 3 provstycken och prövar dessas brotthållfasthet. Medeltalet anses vara uttryck
för materialets brotthållfasthet och från detta räknas säkerheten. Redan detta
innebär en viss osäkerhet, vilken man söker kompensera genom att använda högre
säker-hetstal vid material, som anses mindre pålitliga. Någon rationell bestämning av graden
av pålitlighet förekommer icke. Sålunda räknas alla sorters götjärn med samma
säker-hetstal, 4 å 3, oberoende av framställningssättet. Vissa framställningssätt påstås dock
av metallurgerna giva väsentligt större risker för opålitlighet än andra.
Fig. 421 visar en grafisk framställning av materialets pålitlighet. Å ett visst
material utföres t. ex. 100 prov å brotthållfastheten. Om ett visst antal av dessa har
hållfasthet liggande mellan värdena a och b, avsättes detta antal i vertikalled mitt emellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
