- Project Runeberg -  Uppfinningarnas bok / VII. Husbyggnad, vägar och fordon, gator, järnvägar, broar /
412

(1925-1939) [MARC] With: Sam Lindstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landsvägar och landsvägsfordon, av H. Liljestrand och E. Paul Wretlind - Vägars byggnad

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

412

LANDSVÄGAR OCH LANDSVÄGSFORDON.

ökar ytans slitstyrka, och vartill en mängd olika bituminösa oljor och preparat
kommit till användning. Från denna lättare ytbehandling kommer man utan någon
bestämd gräns över till den något mera varaktiga beläggning, som i vårt land kallas
yttjärning och som särskilt avser att öka slitlagrets nötningshållfasthet. Man kan anse,
att yttjärning är en »halvpermanent» övergångsform från grus- och makadamvägarna
till de permanenta — varaktiga — beläggningarna.

Namnet »yttjärning» är något för speciellt, då såväl asfalt- som tjärpreparat av
många slag användas. Själva arbetsmetoden består i huvudsak av att den gamla
vägytan noga rengöres från damm och lösa partiklar; behöver man justera vägbanan med
pålagt material, måste detta vältas väl och helst tillpackas av trafiken under någon
tid. Det bituminösa bindemedlet sprides därpå i flytande form över vägytan och borstas
väl ut över densamma till en mängd av 1 å 2 kg pr kvm. Sedan övertäckes ytan med
ett lager av skarpkantig sand eller grus. Efter några timmar kan trafiken påsläppas,
eventuellt sedan vältning företagits. Bästa resultatet uppnås med två strykningar.
Yttjärning bör endast utföras då vägbanan är fullt torr.

Av bitumen användas som nämnt många olika såväl asfalt- som tjärpreparat, även
i form av emulsioner, i varmt eller kallt tillstånd. Den varma metoden torde dock
böra förordas. En yttjärad väg bör knappast hava starkare lutning än 3O°/oo, då
annars avnötningen blir alltför stark för att tjärningen skall löna sig. Hästhovar
inverka mycket ofördelaktigt på beläggningen, som kommer bäst till sin rätt vid
uteslutande motortrafik.

Yttjärning förmedlar således övergången till de varaktiga eller permanenta
beläggningarna, vilka i det följande beskrivas.

Stensättning har gamla traditioner och är, riktigt utförd, framför allt en mycket
slitstark beläggning. På grund av sin »mosaikartade» karaktär fordrar den emellertid,
speciellt för tung trafik, en särskilt bärkraftig underbädd. Såväl i stadsgator som även
på gamla landsvägar har stensättning kommit mycket till användning. Den sten, som
användes, varierar åtskilligt till utseende och dimensioner, vilket närmare beskrives
nedan. Vilken sorts sten man än begagnar vid sättningen, är emellertid själva
arbets-förfarandet i princip likartat.

Underbädden formas noga efter en planeringsmall till en jämn yta, parallell med
den blivande vägytan. Sedan man vältat och justerat underbädden, utbredes ett 10—
20 cm tjockt gruslager. I det lösa gruset »sättas» stenarna så tätt intill varandra som
möjligt, varvid »sättaren» tillser att stenarnas överytor (koppytor) följa den önskade
formen på blivande vägytan. Vid sättningen utkratsas med sätthammaren för varje
sten en grop, så att gruset kommer att skjuta upp i fogarna. Efter sättningen följer
»stötningen», varvid stenarna med enmansstöt nedstötas i två omgångar, tillsammans
cirka 2—5 cm. Därpå sprides »pågrus» över beläggningen och nedsopas noga i alla
fogar, som måste fullständigt fyllas. Sedan trafiken därefter någon tid fått verka på
stensättningen, följer en tredje stötning, varvid eventuellt uppkomna ojämnheter
justeras, höga partier nedstötas o-, s. v.

En viktig detalj vid alla slags stensättningar är att stenen bör hava möjligast lika
dimension. Framför allt bör djupet vara konstant; stenarna uthärda annars icke samma
belastning, och följden blir att de mindre bärkraftiga sjunka, så att svackor och
ojämnheter uppkomma. Av samma skäl skall underbädden vara noggrant formad, så att
gruslagrets mäktighet och därav följande elasticitet blir så konstant som möjligt.
Fo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:13:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uppfbok/7/0422.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free