Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Landsvägar och landsvägsfordon, av H. Liljestrand och E. Paul Wretlind - Landsvägars underhåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LANDSVÄGARS UNDERHÅLL.
425
farliga för trafiken; sedan de vid töväder tjänstgjort som vattenledare, förvandlas de
till isspår efter frost. Dylika isspår böra vid underhållet först upprivas med sågplogar
e. dyl., varefter snöbanan kan hyvlas jämn som en vanlig grusbana. Motorhyvel kan
ofta komma till användning.
Plogning bör, som nämnt, äga rum omedelbart efter varje snöfall. Däremellan bör
ett successivt underhåll fortgå, med plogning och eventuellt hyvling vid varje erforderligt
tillfälle, så att några snömassor aldrig tillåtas hopa sig. I denna successiva behandling
ingår även dräneringens tillsyn; snövallarna förses med genomstick, trummorna rensas
och eventuellt behövliga trätrummor byggas. Ett vanligt obehag i bergskärningar
är den s. k. svallisbildningen, som orsakas av dikenas tillfrysande, varvid det vatten,
Fig. 650. Snöskärmar. Efter F. Orange.
som därefter ej kan avledas, svallar ut över vägen. Genom att i bergskärningar
anlägga stenfyllda, 0.7 m djupa diken i stället för öppna kan man undvika
svallisbildning. Eventuellt kan det vara lämpligt att nedlägga tegelrör i bottnen av dessa diken.
Drivbildning åstadkommer stundom stora svårigheter för underhållet i öppna och
blåsiga trakter. Snödrivor uppkomma på grund av något hinder i vindens väg, vilket
minskar vindhastigheten; snön sjönker därvid till marken. Dylika hinder kunna
utgöras av stängsel, stenmurar etc. Att ploga bort stora drivor är i allmänhet ett svårt
och oekonomiskt arbete, och man söker i stället förhindra drivbildningen eller förlägga
den så, att vägen ej lider någon skada därav. Träd och buskar, som stå nära vägen,
röjas om så är erforderligt. På lämpliga ställen uppsättas snöskärmar, vilka hava till
uppgift att framkalla drivbildning. Ett stängsel kan tjänstgöra som snöskärm; det
bör i så fall ej stå närmare vägen än 5—-10 gånger H, varvid H betecknar stängslets
höjd. Dessutom använder man såväl fasta som flyttbara snöskärmar, vanligen cirka
2 m höga, vilka ställas lodräta eller något lutande. Beroende på vindriktningen placeras
snöskärmar antingen parallellt med vägens längdriktning, på ett avstånd från vägen
av 10 gånger skärmens höjd — om den vanliga vindriktningen är vinkelrät mot
våglinjen — eller kulissformigt, d. v. s. snett bakom varandra och i vinkel mot vägen —
om vindriktningen vanligen är längs med vägen. Som snöskärm kunna även häckar
användas. Ä andra sidan kan man minska drivbildningen vid en häck genom att klippa
häckens överkant i bruten linje. Detta åstadkommer vindvirvlar, vilka föra snön åt sidan.
I samhällen tillkommer ett nytt problem, nämligen bortskaffande av snön, då man
icke lämpligen kan hava snövallar kvar i gatorna. Snön kan samlas i upplag på lämpliga
ställen utanför staden; ur hygienisk synpunkt är detta dock ej att rekommendera och man
söker helst tippa den uppsamlade snön i något vattendrag. I en del samhällen kunna
avloppsledningarnas nedstigningsbrunnar användas för detta ändamål; särskilda
snö-smältningsapparater användas på sina håll. Som regel går man i de större städerna
icke in för att hålla snöbanan vid makt, utan all snö bortskaffas fortast möjligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
