Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Järnvägar, av Oscar Werner - Bergbanor - Kuggstångsbanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BERGBANOR. KUGGSTÅNGSBANOR.
791
176 kg pr meter. Spårvidden är 800 mm. Särskild omsorg är lagd på
bromsningsförfaran-det och härutinnan tillämpas de nyaste uppfinningarna å detta område. Vid gång uppåt
är vagnen städse bromsad för att hindra nedglidning. Vid gång nedåt tillsättas
bromsarna automatiskt om den föreskrivna hastigheten överskrides. Banan öppnades för
trafik den 4 juni 1889 och har alltifrån början haft en osedvanligt stor trafik utan minsta
olycksfall. Driften pågår från april till december, vilken tid stundom förkortas eller
för-länges allt efter snöförhållandena.
Fig. 1150. Pilatus-banan, Schweiz.
Jungfrau-banan. Denna i hjärtat av Schweiz’ alpregioner belägna bergbana torde
vara den intressantaste i hela Europa, icke minst för att den är dess högst belägna
kugg-stångsbana. Det mellan Simplon och S:t Gotthard liggande fjällmassivet Die Jungfrau
har i alla tider lockat turister till sig. Som
av kartan, fig. 1151, framgår, hava ock
järnvägar på skilda lägen och olika sätt sökt
tränga sig in på högfjällen. Av de på kartan
angivna järnvägarna äro Wengern-banan från
Lauterbrunnen till Grindelwald samt
Jungfrau-banan från Kleine Scheidegg, en station på
Wengern-banan, kuggstångsbanor.
De första planerna på att här i den
eviga snöns hemvist komma i närheten av den
sagoomspunna alptoppen gingo ut på att
fortsätta Bern—Oberland-järnvägen till
Steg-matter eller till Stachelberg för att därifrån
medelst tunnel komma omedelbart under Die
Jungfraus topp. Andra planer uppgjordes
emellertid också, och sedan ett bolag den
21 december 1894 erhållit koncession på en
järnväg från Kleine Scheidegg, 2 064 meter
över havet, började byggnadsarbetet, fig. 1152.
De allt högre belägna stationerna nåddes av
trafiken sålunda: Eigergletscher, 2 323 meter
över havet, den 19 september 1898, Eiger-
wand, 2 868 meter över havet, den 18 juni 1903; Eismeer, 3161 meter över havet,
den 25 juli 1905 och slutstationen Jungfraujoch, 3 457 meter över havet, den 1
augusti 1912, med en sammanlagd banlängd av 9 613 meter. Denna järnvägsbyggnad
på denna stora höjd över havet med snö och snöstormar runt omkring har erbjudit
säregna och vid varje steg mötande svårigheter, vilka dock alla på ett snillrikt sätt
övervunnits. Koncessionen bestämde sålunda bl. a., att den godkända järnvägsplanen från
och med en punkt, belägen 3 200 meter högt över havet, fick fullföljas först sedan det
konstaterats, att byggandet och trafik på dessa höjder kunde ske utan fara för
människans hälsa, varför med banbygget jämnlöpande undersökningar av olika slag ständigt
måste verkställas.
Banan har en största stigning av 250 °/00 samt en minsta kurvradie av 100 meter
å öppen bansträcka, fig. 1153, och 200 meter i tunnel. Från Eigergletscher till
Jungfraujoch går banan till största delen i tunnel, fig. 1154. Från sistnämnda station är meningen
att fortsätta banan i tunnel fram till Jungfrau station, varifrån de resande med hiss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
