Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rusdrycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
äta ler eller arsenikätandet i några steiermarkska
bergsbyar; men de förekomma endast på inskränkta
områden och ha mera en patologisk än någon allmän
kulturhistorisk betydelse.
De narkotiska ämnena tillfredsställa menniskonaturens
sista behof. Ty kulturen må uppsvinga sig till
aldrig så stor höjd, skall hon dock ej med all
sin förfining kunna uppfinna någon ny njutning,
då kroppen ej kan uppfinna något nytt behof, medan
behofvet att på konstgjord väg lifva nerverna,
försätta sig i en glad stämning och döfva sinnena
finnes nedlagdt hos menniskan. Den utvidgade
bekantskapen med de olika verldsdelarnas alster har
visserligen under tidernas lopp försett oss med ett
stort antal nya ämnen, som nu synas oss oumbärliga;
men i sjelfva verket ha vi ej derigenom erhållit
några förut obekanta slag af njutningar; våra
behof ha endast på ett annat och ofta angenämare
sätt blifvit tillfredsstälda. Öppnandet af handeln
med Ostindien har på de europeiska förhållandena
utöfvat ett oerhördt inflytande. Orsaken är endast
och allenast att söka i kryddorna, som utgjorde
denna handels hufvudartikel. Kryddor voro dock ej
för Europa någonting nytt. Man använde förut kummin
eller rosmarin och andra inhemska kryddor, hvilka,
såsom mindre nervretande, kommo ur bruk, så snart
man gjort bekantskap med någonting bättre. Innan
sockret började användas, försatte folken sin mat
med honung. Med ett ord, så snart hela raden af
näringsmedel: kött, vegetabilier, salt, kryddor,
alkohol, narkotika, var genomgången, blef ej längre
behofvet, utan endast smaken, olikheten i smak, orsak
till de förändringar, vi anträffa i de särskilda
folkens sätt att lifnära sig.
På de ställen, der efter eröfringen af rika
länder dessas alster i massor sammanströmmade till
segervinnarnas hufvudstäder, eller ett enda folk
herskade öfver stora områden, erhöllo valet och
tillredningen af födoämnena lätt denna utsväfvande
karakter, som i de romerska magnaternas lefnadssätt på
förfallets tid väcker vårt förakt eller i anordningen
af en utsökt kinesisk måltid förefaller oss löjlig.
Sedan efter de puniska krigens slut ofantliga kapital
hopat sig i Rom, stego lyxen och utsväfningarna
derstädes till en otrolig höjd. Det vekliga
lefnadssättet i de orientaliska länderna, der så
segerrika krig blifvit förda, härmades och gaf
tillfälle att åter bortslösa de lätt förvärfvade
rikedomarna. Kocken, som under de stränga sedernas
tid varit den ringaste bland husets tjenare, steg nu
allt mera i värde och anseende och uppsvingade sig
slutligen nästan till rolen af husets herskare. Förr
nöjde man sig med att vid hvarje särskild bjudning
hyra kockar från mattorget; under republikens sista
tid deremot kostade en slaf, som endast förstod sig
på finbageri, mer än 100,000 sestertier (21,000 rdr),
medan en jordbruksarbetare betalades med något öfver
200 rdr eller ungefär lika mycket, som en kagge
sardeller från Svarta hafvet kostade.
Försökte än välmenande statsmän genom stränga lagar hejda
slöseriet, uträttades dock dermed föga. Man hade snart
för hvarje anrättning särskilda orter, hvarifrån hon
erhölls af bästa och yppersta slag. Hjerparna kommo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
