Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bostäder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ut sig deri, sedan de bortsopat kolen. För att ej
förkyla magen hålla de en starkt glödande eldbrand
mot nafveltrakten. Enklare hviloställen låta knapt
tänka sig; till hela deras komfort erfordras ingenting
annat än konsten att göra upp eld.
Dessa menniskor synas ännu ej ens känna hängmattan,
detta bohagsting, som eljest i alldeles samma form är
nästan allmänt i alla tropiska länder, der ej träd att
fästa dem i fattas. Hängmattan är ett nät af ungefär
7 fots längd och 17 fots bredd, som, med båda ändarna
upphängdt mellan två träd, bildar ett luftigt och
beqvämt läger. Det håller krypdjur på afstånd från
den sofvande och skyddar honom mot markens fuktighet.
En djurhud är det enda, som behöfves för att
åstadkomma en sådan bädd; men mera försigkomna stammar
göra henne af snören i vackra mönster. Nätet med
sina stora maskor smyger sig tätt efter kroppens
gestalt, och hennes oöfverträffliga bekvämlighet
har gifvit hängmattan i hennes ursprungliga form,
om också i konstfullare bearbetning, inträde i den
bildade verldens eleganta bostäder.
Men hängmattan och hviloplatsens öfriga utrustning,
såsom hudar, löf och mossa, äro ännu ingen egentlig
bostad. Till denna höjer sig menniskan först, när
hon äfven i vakande tillstånd behöfver en skyddad
vistelseort.
De ursprungligaste bostäderna äro de jord- och
klipphålor, hvaraf vildarna nästan öfver allt, der
naturen erbjuder tillfälle, begagna sig. Australerna
i närheten af Port Jackson behöfde aldrig bygga sig
bostäder, emedan traktens lösa, lätt förvittrande
sandsten i sina hålor ofta kunde herbergera 40-50
personer. Dessa hålor uppvärmdes liksom papagoernas
jordgropar.
På Vandiemens land uppförde infödingarna skärmar
af pålar, som de i en halfkrets nedslogo i marken
och hvarvid de fäste barkstycken. Vanligen ha dessa
begynnelser till bostäder endast till syfte att skydda
mot blåsten; derför finna vi dem alltid på hafskusten
uppförda mellan stranden och lägerplatsen.
Puristammen i Sydamerikas urskogar begagnar likaledes
till bostäder enkla skärmar. De fästa hängmattan
mellan två träd och fastbinda något högre upp med en
slingerväxt en tvärstång, mot hvilken de på vindsidan
i lutande ställning stöda stora palmblad. Öppningarna
nedtill fyllas med heliconia- och pattiobablad.
På samma sätt uppbygga många andra folk inom loppet af
några få minuter sina enkla bostäder. Vår afbildning
på fig. 47 visar oss det enkla sätt, hvarpå msjiboerna
i vestra Afrika i hast uppslå sina nattqvarter. Mot
kalla vindar skyddar en bladskärm, som dessutom har
till uppgift att någorlunda sammanhålla värmen och
röken från den till skydd mot moskiterna uppgjorda
elden. Två gaffelformiga stänger uppbära det hela,
som endast behöfver förses med en dylik skärm äfven
på den mot åskådaren vända sidan för att antaga
en form, hvilken sedan urminnes tider begagnas af
Australiens infödingar och ännu i dag anträffas
till och med i närheten af europeiska nybyggen
(fig. 48). Alldeles dylika bostäder påträffade
Mackenzie hos tsjippeväerna, ehuru dessa, liksom de
öfriga nordamerikanska jägarfolken, när de någonstädes
uppslå sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
