Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fortskaffningsmedel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I den framställning, vi hittills lemnat, har
endast menniskan som individ varit föremål för
vår betraktelse, d. v. s. alla de framsteg, hon
genom arbete och begrundande hittills gjort, ha sin
upprinnelse i sådana behof, instinkter och egenskaper,
som hvarje menniska medför till verlden. Vore det
eljest tänkbart, skulle hvarje menniska således
utan hjelp af andra kunna uppnå den grad af
utveckling, till hvilken vi nu från urtillståndet
följt henne. Hvad hon hittills ernått, behöfver
hon for sin egen del och kan hon omedelbart blott
genom egna krafter förskaffa sig. Men en väsentligt
annan och ojemförligt högre riktning gifva henne de
verksamhetsarter, de behof, som ha sin rot i hennes
förhållande till andra menniskor och som vi nu skola
taga i skärskådande. Skulle än mången tycka, att vi
egnat en allt för stor uppmärksamhet åt de djuriska
drifterna, de låga behofven, skall det dock ej ett
enda ögonblick undgått den djupare blickande, att
just dessa menniskonaturens gröfre drifter äro den
bästa och fruktbaraste jordmån, hvari till och med
ädlare växter först måste slå rot.
Grofva, låga och djuriska kalla vi alla dessa sinliga
eller, rättare sagdt, naturliga egendomligheter,
hvilka vi erhålla genom arf och hvarifrån vi ej
kunna frigöra oss. De utgöra en del af vårt väsen,
och vi kunna ej tänkas dem förutan. "Ty af det låga
är menniskan gjord." Liksom tanken aldrig allena är
i stånd att hos oss uppväcka de intryck, hvilka en
skön målning framkallar, utan dertill fordras ljusa
och mörka färger samt yttre former och gestalter,
i hvilkas framställande iden först kan uttala
sig, antaga kroppslig gestalt, lika så höra dessa
sinliga egendomligheter menniskan till. De utöfva
ett stort inflytande under barndomen, och i den
högsta utbildningens skede stå de i den skönaste
jemvigt med det andliga. Men liksom de i betydlig
grad inverka på den enskilda menniskan, måste man
äfven i en mensklighetens utvecklingshistoria egna
dem en öfvervägande uppmärksamhet.
Ur begäret att pryda sig uppväxa konstens första
frön. Vi kunna ej med forskarens dissektionsknif
följa de högsta konstverkens uppkomst och skola
aldrig vara i stånd att förklara, hvarför Raffaelle
skapade den Sixtinska madonnan så och icke annorlunda,
eller hvarför Beethoven uttryckte sina höga idéer
i symfonier och Mozart sina i operor just genom de
af dem valda medlen, lika litet som det faller oss
in att försöka medelst en med alnmått och passare,
hafstång och skruf sammansatt maskin följa den
olympiske örnen i hans flygt mot molnen. Men det
oaktadt blir det dock för en riktig uppfattning af
dessa högsta skapelser af en hög kraft alltid af
vigt att åtminstone lära känna de medel, hvarigenom
dessa ändamål uppnåtts. Liksom växtens lif måste
förblifva höljdt i mörker, så länge vi ej ega en
klar föreställning om uppkomsten och utvecklingen af
hennes enklaste och ursprungligaste del, cellen, lika
så skall det äfven bli alldeles omöjligt att göra sig
en riktig föreställning om mensklighetens utveckling
utan att först i den enskilda menniskans beskaffenhet
ha sökt komma fenomenens yttersta orsak på spåren. Med
all sin beprisade gudalikhet är menniskan dock fäst
vid jorden. Med hufvudet bland stjernorna måste hon
hafva en jordtorfva att ställa fötterna på. Till och
med den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
