Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medelhafvets kuster - Kristendomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rom var en eröfrande makt; det riktade idekretsen med
erfarenheter, men saknade den stilla befruktande
kraften. Det arbetade allt slags forskning,
framför allt naturforskningen, i händerna, men
saknade det för en verklig utbildning nödiga
harmoniska sinnet. I allt deremot, som rörde
det offentliga, åstadkom den romerska karakteren
förvånande saker. Strabos och Ptolemeos’ arbeten
visa oss, hvilket omfång deras geografiska vetande
uppnått. Den romerska ungdomen tillbragte en lång tid
på resor i provinserna, i Grekland eller vid hären,
och behofvet att hastigt kunna sammandraga arméer
i rikets aflägsnare delar föranledde upprättandet
af detta storartade vägsystem, som till och med
i jernvägarnas och tunlarnas tid måste väcka den
högsta beundran. Beröringspunkterna mellan folken
ökades, och de mest olikartade nationaliteter
bildade ett af maktens band sammanhållet helt. Men så
mångfaldiga än beröringspunkterna, så rikt utbildade
än samfärdselsmedlen voro, uppväxte dock ej på denna
jord känslan af sammanhörighet och enhet.
Det var först kristendomen förbehållet att lära menniskorna
betrakta sig som likberättigade medlemmar af en enda familj.
Kristendomen. Kunde denna tanke om menskligheten
som ett enda sammanhängande helt ej genast, utan
endast mycket långsamt göra sig gällande, låg orsaken
härtill i de olycksaliga partistrider, som uppkommo,
när Byzantium upphöjdes till kejsarrikets hufvudstad
och den kristna tron blef en statsreligion. Här är
ej stället att visa, hvilka stormar kristendomen
hade att bestå dels i försvaret mot yttre fiender,
dels i bemödandet att reda sig ur den förvirring,
hvari fanatiker och politiker störtat honom. Men huru
långt och ohjelpligt än partierna söndrat sig, kunna
vi dock ej dölja för oss, att till och med denna strid
på det andliga lifvet haft ett om än långsamt, dock
i det hela mycket djupt och välgörande inflytande.
I individernas likställighet, såsom kristendomen
uttalar henne, ligger den nya tidens hörnsten. Den
enskilde blir mera oberoende af de politiska
händelserna, och hela hans tanke- och handlingssätt
vinner i djup betydelse derigenom, att det är grundadt
på egen vilja och kraft och ej längre endast bestämmes
af yttre tilldragelser. Menniskan återfinner småningom
vägen till den lugna forskningens verld, som blifvit
begrafven under ruinerna af den gamla tidens bildning.
Det var i synnerhet araberna, hos hvilka qvarlefvorna
af grekisk bildning bibehållit sig, som ledde
blickarna tillbaka till den gamla filosofins
skatter och metoder. Boende i närheten af den
stora handelslinien och i liflig beröring med det
gamla kulturriket Egypten, hvilket den arameiska
hyksosstammen 2200 år f. Kr. underkufvat, hade
det frisinnade, ursprungliga herdefolket på det
lyckligaste utbildat sina betydande anlag. Grekisk
literatur erhöllo de genom syrerna, och vid
nestorianernas medicinska skola i Edessa utbildade
sig arabiska läkare. Från Edessa har sannolikt äfven
jemte läkekonsten och undersökningen af läkemedlen
utgått första uppslaget till denna naturvetenskapliga
riktning, hvarigenom araberna blefvo grundläggare
af de fysiska vetenskaperna. De voro de första,
som höjde experimentet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
