Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtgick vanligen ej mindre än fjorton dagar, och
postdiligenserna, som gingo mellan London och de
största landsortsstäderna, tillryggalade i medeltal
en half svensk mil i timmen, jemnt så långt stycke
väg, som en god fotgängare kan beqvämt färdas på
samma tid. En af de snabbaste diligenserna, den
från Exeter till London, behöfde till sin resa
fyra dagar; ännu 1742, då man redan på allvar
gripit sig an med att öka hastigheten, hann den
från London till Oxford gående diligensen först
andra dagen bestämmelseorten. Brefposterna mellan
synnerligt vigtiga punkter tillryggalade efter hand
två tredjedels, en hel, några till och med en och
en tredjedels svensk mil i timmen på betydligt
förbättrade vägar[1]. Men med hastigheten växte
naturligtvis äfven de redan förut högst betydliga
kostnaderna för passagerare- och godsbefordringen
oerhördt, så att de fördelar, brefkorrespondensen
erhöll, ej kommo andra lika vigtiga förbindelser
till godo.
Och i andra länder voro förhållandena vida
ogynsammare. Beroendet af naturen, som forntidens
folk genom ett despotiskt användande af hela massor
af menniskokraft och stundom på ett sätt, som
verkligen förtjenar kallas beundransvärdt, förstått
öfvervinna, förlamade åter de allt mindre vordna
samhällena. Vägar gingo visserligen genom rikena,
men de voro länge knapt någonting annat än spår,
i bästa fall någorlunda hjelpliga stigar, på hvilka
man efter erläggandet af de öfliga tullarna och andra
afgifter kunde få färdas fram, om nämligen herrar
godsegare i granskapet funno för godt att tillåta
det. Af romarnas storartade organisationsgeni hade
alla spår försvunnit. Vi förvånas med rätta, när
vi läsa, huru kurfurstinnan Anna af Sachsen, som på
äkta husmoderligt sätt bestyrde om kök och källare,
lät införa det för hofvets räkning behöfliga vinet
öfver Danmark, hvarifrån det kunde fås billigast,
då sjötransporten utför Rhein till Nordsjön och
från Hamburg Elben uppför gjorde det mindre dyrt,
än om det skulle forslats landvägen. I våra dagar
genomsticka vi Sueznäset för att på den gamla
ptolemeiska handelsvägen komma till Indien utan att
behöfva kringsegla Afrikas sydspets, vi genomborra med
oerhörd kostnad en väldig bergmassa för att öppna en
ny, oafbruten, af väder och vind oberoende förbindelse
mellan två länder, med oerhörd djerf het slå vi broar
öfver de bredaste floder, öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
