Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indisk bygnadsstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
B.
Bygnadsstilar hos folk, hvilkas kultur utbredt sig.
De hittills omtalade folken ha antingen undandragit
sig inflytelsen af omgifvande kulturströmningar
eller blifvit alldeles oberörda deraf. Sjelfva ha
de i alla händelser ej utöfvat något inflytande
på dessa rörelser. Vi vända oss nu till sådana
folk, som till och med i de fall, då deras stater
blifvit förstörda och gått under, alltid haft ett
visst inflytande på det kommande, som med ett ord
utbredt sin kultur. Deras kultur och bildning, ja,
äfven deras religion, ha delvis gått i arf till
deras efterföljare. I fråga om deras bygnadskonst
se vi, att, om också knapt ett enda alster af
deras omedelbara verksamhet bibehållit sig till
efterverlden, vissa karakteristiska egendomligheter
dock ha upptagits af deras efterföljare, så att de
olika bygnadsstilarna hos alla dessa folk bilda en
nästan oafbruten serie, af hvars led hvart och ett på
sätt och vis växt fram ur de föregående. På det förra
hållet sammansattes en enda stil af beståndsdelar
från två, här framgå åter igen två ur en, så att
man nästan kunde känna sig frestad att uppställa ett
stamträd för bygnadsstilarna. Vi kunna emellertid på
detta ställe blott syselsätta oss med de vigtigaste
leden af denna kedja och af dessa till och med blott
i största korthet framställa hufvuddragen.
Indisk bygnadsstil. Vi äro vana att söka all
odlings vagga vid Himalaja. Den aktivaste bland de
aktiva menniskoraserna, den ariska (arja), hade
här sitt hem. Då bergets sluttningar blefvo för
tätt befolkade, vandrade omkring år 1400 f. Kr. en
del af arerna ned mot sydost till landet mellan
Indus och Ganges. Ostindiens råa urinvånare måste
vika för främlingarna. Likväl synas eröfrarna ha
upptagit så mycket af de underkufvades religion och
åskådningssätt, att det lilla, som vi genom nyare
forskningar känna om Ostindiens äldsta kultur,
visserligen bestyrker folkets frändskap med de
baktriska arerna, men dock här och der afviker. Vi
måste här upptaga ett och annat ur religionshistorien,
då blott derigenom stilförgreningarnas uppkomst kan
begripas. Så småningom utbildade sig bramaismen,
och småningom insmög sig äfven en mängd missbruk och
oformligheter deri. Då framträdde Sakya-Muni, en år
623 f. Kr. född ättling af solkonungarna, som några
generationer förut blifvit fördrifna från Aud till
Himalaja, och påstod, att i honom hade Gautama-Budda,
en af den gamla religionens öfvergudar, för fjerde
gången som menniska nedstigit på jorden. Han dog år
534, en nitisk förkunnare af den af honom reformerade
religion, som man kallar buddaismen.
Då dessa reformer i synnerhet afsågo folkets
upplysning och öfvertrons utrotande, satte sig större
delen af presterskapet emot dem. För att lättare
vinna insteg hos folket ökade de antalet af de af
buddisterna erkända 22 profeterna (tirthakars)
med två, hvilkas läror bättre motsvarade deras
afsigter. Den af dessa och presterna sammansatta
religionen, dsjainismen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
