Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Indisk bygnadsstil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undanträngde redan omkring år 400 e. Kr. delvis
buddaismen och vann särskildt de maktegande för
sig. Sedermera lyckades det likväl bramanerna att få
den äldsta religionen, bramaismen, åter erkänd som
statsreligion. Med sitt oändliga antal gudar, fattbart
blott för den djerfvaste fantasi, och sina gudasagor
föreföll också denna lära folket beqvämare och
presterna mera vinstgifvande än den renare buddaismen.
Ehuru nu de bygnader, som framkallades genom dessa
tre religioner, till sin grundanordning äro högst
olika, kunna likväl de särskilda grupperna anses som
förgreningar, ja, fortgående utveckling af en och
samma stil, den indiska, hvilken vi här upptaga först,
ehuru han ej kan räknas till de äldsta stilarna. Men
emedan han utöfvat blott ett mycket ringa inflytande
på bygnadsstilarnas utveckling i det stora hela,
bildar han en passande öfvergång från det förut
behandlade slaget af stilar till de följande. Nu
har han utslocknat, sedan först muhamedanerna på
1000-talet infallit i Ostindien och 1526 grundat
Stora Mogols tron i Delhi, samt derpå européerna mot
slutet af 1600-talet inträngt och beröfvat Indiens
högt odlade folk dess sjelfständighet samt hämmat
dess egendomliga utveckling. Ändamålsenligast synes
vara att redogöra för de indiska bygnadsverken efter
ordningen mellan de religionsformer, hvilka framkallat
dem, då de mest framstående minnesmärkena samtligen
tjenat religiösa ändamål.
Fig. 153. Dagop i grottemplet vid Ajunta.
De buddistiska bygnaderna äro derför de första, till
hvilka vi vända oss. Då man efter Sakya-Munis död ej
kunde komma öfverens om begrafningsplatsen, delade man
slutligen hans lik. För äfven de allra minsta delar af
det samma, t. ex. för en af Buddas tänder, uppbygdes
en relikgraf, på indiska kallad dagop, dagoba, hvaraf
sedermera uppstod ordet pagod. I formen slöt man sig
helt naturligt till toperna och stupaerna, d. v. s.
berömda mäns eller helgons grafvar, hvilka, såsom vi
redan nämt, likna mussgonegrernas grafvar. Den
halfklotformiga skapnaden vitnar, liksom de flesta
grafanläggningars, om detta sträfvande att frambringa
ett konstgjordt berg, som inom alla äldre
bygnadsstilar uttalar sig i uppförandet af jordkäglor
och pyramider. En af de bäst bibehållna toperna är den
vid Sanchi (fig. 140).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
