Uppfinningarnas bok / Första bandet. Den menskliga utvecklingens gång och medel / 295 (1873-1875) Author: Friedrich Georg Wieck, Otto Wilhelm Ålund Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bihang: Bygnadskonsten och de tekniska konsterna i Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

många olika slagen af stensättningar, regelbundna
symmetriska figurer, tre- och fyrhörningar,
cirklar, ovaler, skeppsformer m. m., bildade af
jemte hvarandra lagda eller resta stenar, hvilka i
olika sättningar äro af högst olika storlek. Det
inre är vanligen utfyldt med jord, stundom äfven
med stenar, s. k. kummel eller rösen. Fig. 334
framställer en stensättning, det s. k. Åsa domaresäte
på Selaön i Mälaren, der de särskilda stenarna äro
4–6 fot höga. Ett väldigt minnesmärke är äfven en
skeppssättning i Skee socken, Bohuslän, af 140 fots
längd och 30 fots bredd med 47 stenar af ända till 15
fots höjd: de s. k. kämpestenarna. Ättehögar och
stensättningar förekomma för öfrigt i stort antal i
alla äldre bygder i Sverige; bland de mest bekanta äro
Upsala högar. Ett annat slags minnesmärken
äro bautastenarna (fig. 335), enkla ohuggna
minnesstenar, ur hvilka runstenarna utbildat sig
och hvilka som sådana bibehöllo sig långt in i
kristna tiden. Jemte dessa fornlemningar, som
öfver hufvud ha betydelsen af graf- eller
minnesvårdar, märka vi ringmurarna, ett slags
befästningar, som i stor mängd förekomma i vårt
land, på berg i närheten af vattendrag och särdeles
i kusttrakterna. Bergets lättast tillgängliga
sidor skyddas af murar, bildade af helt
konstlöst på hvarandra staplade stenar.


Fig 335. Bautasten på en ättehög.


Fig 336. Lerkärl från stenåldern.

Huru våra förfäders tempel, »gudahofven», voro
inrättade, känna vi ej. Förmodligen uppförda af trä
liksom boningshusen, ha de under tidernas lopp blifvit
förstörda, De träbygnader, t. ex, de nämda kyrkorna i
Norge och några i Sverige, hvilka bibehållit sig från
den kristna medeltiden, vitna likväl om en hög grad af
skicklighet i timmermanskonsten, hvilken i sin ordning
förutsätter en långvarig föregående utveckling.

Den äldsta ornamentiken på kärl och andra
föremål från sten- och bronsåldern liknar på det hela
den, som förekommer hos alla andra folk på samma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>