Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Boningshusets och ortanläggningarnas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Pelasgernas och etruskernas städer voro väl försedda
med torn och kloaker samt skyddades merendels af en
i en särskild stadsdel liggande borg. Alla dessa
offentliga bygnadsverk voro uppförda af väldiga
stenblock, oftast på ett så fast och varaktigt sätt,
att mycket deraf bibehållit sig ända till våra
tider, medan af deras boningshus ej ens de minsta
spår blifvit bevarade. Få vi döma af de torftiga
uppgifterna hos gamla författare, bestodo de större
af gårdar, som på alla sidor omgåfvos af boningsrum;
af de små ega vi modeller i de etruskiska askkistorna
(fig. 384). Taket hade i midten en öppning, hvarigenom
ljuset nedströmmade på en liten gård, kring hvilken
gemaken slöto sig.
Grekerna äro de första, om hvilkas lefnadssätt vi äro
något bättre underrättade; det är också endast genom
kännedomen härom, som det blir oss möjligt att förstå
boningshusets inredning. Ty det gamla ordspråket:
»säg mig huru du bor, och jag skall säga dig hur du
lefver», kunde med skäl vändas om och förändras till:
»säg mig huru du lefver, och jag skall säga dig huru
du bor». Rörande grekernas äldre boningshus (det
homeriska) ha de lärda och arkitekterna uttömt sig
i de mest utsväfvande hypoteser och de ståtligaste
planer, tills man slutligen för några år sedan på ön
Teaki (Itaka) anträffade ruinerna af ett konungshus,
förmodligen detsamma, der Penelope så många år troget
väntade sin Odysseus. En lång, af pelare omgifven
gård, bredare i sin bakre än i sin främre del,
var af ett på tvären gående stängsel delad i två
hälfter. Till venster låg gästbygningen, ett långt,
smalt och lågt hus, längst i bakgrunden manshuset, med
en enda stor sal, medan vinkeln mellan båda upptogs af
vapensalen. På högra sidan af gårdens andra afdelning
låg qvinnohuset, som tillika innehöll familjens
sof- och hvardagsrum. Till höger slutligen och,
eget nog, helt nära ingången stod det kretsformiga
skatthuset. Intetdera gårdsrummet var symmetriskt
eller ens något så när regelbundet anlagdt. Om,
såsom bevisligt är, denna bygnad var ett konungshus,
huru enkla och konstlösa måste ej då de samtida
privatboningarna varit! På en senare tid blef dock
privathuset långt präktigare. Hufvuddelen utgjordes
dock ännu allt jemt af gården, till hvilken man kom
genom en korridorartad, af stall, portvaktceller
m. m. omgifven förstuga. Gården omgafs på tre sidor
af kolonnhallar, men på den fjerde låg prostasen,
en öppen festsal. Omkring gården, eller, såsom i
större hus, omkring gårdarna, lågo i långa rader
boningsrummen, som sönderföllo i två hufvudgrupper:
manshuset, andronitis, och qvinnohuset, gynekonitis.
Det senare var så beläget, att det för främlingar
var svårtillgängligt.
Intet af dessa hus har blifvit bibehållet, och de
försök till restaurationer, som gjorts dels efter
Vitruvii beskrifning, dels efter ruiner af bygnader,
äro allesammans otillförlitliga. Men på Greklands
blomstringstid var, såsom Schinkel säger: »ej ens
den ringaste mans hus i saknad af skön konst. Hvar
och en var tillräckligt bildad att omgifva sig med
konstföremål, hvari idéer voro uttalade, och på detta
sätt utvecklade sig en oändlig rikedom af tankar och
en finhet i desamma, som utgöra grunddraget i en
verklig kultur. Hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
