Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Offentliga platser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Japaneserna deremot, öfver hvilka många äro så
benägna att göra sig lustiga, förstå lika väl som de
gamla egypterna och araberna i Spanien att uppskatta
fördelen af planteringar inuti städerna. I Europa
hade genom bristen på utrymme i de allmänt befästade
städerna husen småningom blifvit så hopträngda,
att knappast ens de för trafiken oundgängliga
salutorgen, men deremot så godt som ingenstädes några
planterade platser funnos qvar. Den nya tiden har
medfört en förbättring i detta som i så många andra
hänseenden. De gamla fästningsverken, som höllo
städerna i ett tillstånd af beständig qväfning,
föllo det ena efter det andra, och de forna vallarna
förvandlades till skuggrika promenader. Paris’
och många andra franska städers bulevarder ha
tillkommit på detta sätt. I Tyskland var Leipzig en
af de första städer, som omgåfvo sig med en gördel
af lummiga alléer i de gamla fästningsvallarnas
ställe. Ingenstädes har man dock i detta hänseende
gjort mera än i England, der ej blott hufvudstaden,
utan äfven alla de större städerna utom sina salutorg
äro försedda med parker och »squares», planterade
platser så jemt som möjligt fördelade öfver stadens
hela yta.
De offentliga platserna i Europas större städer prunka
visserligen ej med ett så rikt antal af konstverk,
som romarna sammansläpade från alla sina eröfrade
provinser, men i stället prydas de allt mera af
vackra prof på fosterländsk konst. Visserligen sakna
de de praktfulla hallarna, men i stället fläkta
doftande lindar svalka och vederqvickelse åt de af
kammarluften tryckta lungorna. Visserligen förvåna ej
nutidens offentliga bygnader med ofantliga massor,
vid hvilkas uppförande tusentals olyckliga slafvar
måst tillsätta lifvet, men i stället vitna våra
bygnader om ett sinnrikt användande af naturkrafterna,
och med dessas tillhjelp åstadkomma vi underverk,
som för femton århundraden sedan skulle varit
otänkbara. Vid den nyligen gjorda ombygnaden af
Paris skonade man hvarken nya eller gamla bygnader,
ja, man gick så långt, att man sågade af hus på midten
från takåsen till grunden, derefter flyttade den ena
hälften öfver till den andra sidan af den nya gatan,
hvarpå de båda öppna sidorna af de skilda delarna
tillslötos med nya fasader. Detta arbete, transporten
af halfva eller hela hus, är en af den nu varande
bygnadsteknikens mest förvånande bragder. Lyckades
det redan 1455 florentinaren Aristoteles Fioravante
att skjuta ett torn i Bologna 30 steg från
sin plats samt att räta ett annat i Venezia ur dess
lutande ställning, har man sedan dess i flyttning
af bygnader uppnått en nästan otrolig öfning och
säkerhet. Förfarandet härvid är af en beundransvärd
enkelhet. Man undergräfver husens grund, inskjuter
under murarna bjelkar, anbringar under dem domkrafter,
lyfter med deras tillhjelp huset, lägger rullar eller
valsar inunder det och skjuter det så framåt. Att
endast lyfta det är naturligtvis en mycket lättare
sak, då skakningar härvid ej äro så mycket att befara
som vid flyttningar. Sin mest storartade användning
har denna metod funnit i Amerika, der man lyfte
samtliga husen i Chicago, en stad som då räknade 100
tusen invånare, något öfver 5 fot i höjden, emedan
hela staden hotade att sjunka ned i ett träsk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
