Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya finska stadsplanerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De nya finska stadsplanerna. För vårt fädernesland är
just i närvarande tid frågan om goda stadsplaner af
mer än vanligt framstående vigt. I följd af landets
hastiga utveckling och jernvägsnätets utbredande
uppstå nya städer och dermed jemförliga platser,
och de gamla tillväxa med en hastighet, hvarom vi
förr ej gjorde oss en föreställning. Vid en sådan
tidpunkt bör ingenting underlåtas för att rädda
allt hvad räddas kan samt bereda åt vår blifvande
talrika stadsbefolkning sådana boningsorter,
att ett till kropp och själ friskt slägte der kan
utveckla sig och fortlefva. Det behöfver ej erinras
om allt det kroppsliga och andliga elände med deraf
härflytande sociala vådor, som alstras och underhållas
genom trånga, osnygga och osunda städer. De flesta
europeiska länder sucka under bördan deraf, utan att
man ändock klart gör sig reda för den stora andel,
städernas felaktiga inrättning har i det onda, hvaraf
samhällena lida.
Det finnes äfven en annan vigtig anledning för oss
att bereda ändamålsenliga stadsplaner. Städerna i
Sverige byggas till största delen af trä. Med den
tilltagande folkmängden och verksamheten tilltaga
också anledningarna till eldsolyckor; de lättade
tillfällena till brandförsäkringar bidraga att öka
sorglösheten i afseende å eldens vårdande; de med
städernas tillväxt allt mera hopade bygnaderna
vidga fältet för eldens härjningar. Allt detta
innebär stora faror för städerna. En väl ordnad
eldsläckning är visserligen ett godt medel att i
vanliga fall afvärja större eldsolyckor; bygnadernas
uppförande och inredning med omsorgsfull hänsyn till
undvikande af eldfarlighet gör också sitt till; men
det kraftigaste skyddet mot vidt utbredda eldsvådor
är dock en god stadsplan.
Lyckligtvis hafva vi för det arbete med städernas
ordnande, som förestår oss, en god ledning af hvad
derutinnan blifvit på senare tid gjordt i vårt
naboland Finland. Sedan der många städer tid efter
annan varit utsatta för ödeläggande brand, inträffade
på 1850-talet flera stora eldsvådor ej långt efter
hvarandra, hvilka helt och hållet eller till största
delen lade hela städer i aska. Dessa hemsökelser gåfvo
fart åt förbättringsifvern, och nu utvecklades den för
de finska stadsplanerna utmärkande anordningen att
ej blott genom esplanader och breda gator aflägsna
bygnadsqvarteren från hvarandra, utan ock medelst
breda, med träd planterade öppningar tvärtigenom
qvarteren göra hvarje bygnadstomt friliggande. Genom
en författning af år 1856 kom lagen till hjelp och
bestämde bland annat, dels att vid ny planläggning
städerna skulle i olika riktningar genomkorsas af
ett lämpligt antal esplanader, hvilkas minsta bredd
bestämdes till 120 fot, dels att gatorna icke finge
läggas till mindre bredd än 60 fot, annat än i ett
af lagen bestämdt undantagsfall, då mindre gatubredd
finge begagnas, dock aldrig under 40 fot, dels att
mellan tomter, som bebygdes med trähus, skulle beredas
en öppen, med löfträd planterad plats af minst 50 fots
bredd. Sedermera hafva de finska städerna täflat med
hvarandra att skaffa sig utmärkta stadsplaner, dels
till omedelbart utförande efter brand, vid utvidgning
eller vid nyanläggning, dels för verkställighet
småningom i den mån tillfälle yppar sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
