Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inledning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SKRIFTENS
OCH
SKRIFKONSTENS
HISTORIA.
Blind skrifvande.
Inledning. – Skriftens begynnelser. – Knutskrift. –
Vampumgördeln. – De nordamerikanska indianernas
och toltekernas bildskrift. – De skandinaviska
hällristningarna. – Kinesernas begreppsskrift. –
Hieroglyferna. – Bokstafsskriften. – Alfabetet. –
Kilskriften. – Det semitiska alfabetet och dess
spridning till Grekland och Italien. – Runorna. –
Merovingisk, karolingisk och gotisk skrift. –
Skrifmaterial. – Chifferskrift. – Blindskrift. –
Stenografin. – Hennes historia. – Gabelsberger och
Stolzes system. – Stenografin i Sverige.
Den berömde resanden Mariner berättar följande om det
intryck, skrifkonsten gjorde på Finow, en höfding på
Tongaöarna. Möjligheten att genom bref kunna meddela
sina tankar var för konungen en olöslig gåta. Han
tog ett bref, som händelsevis fallit i hans händer,
vände det på alla kanter, höll det för örat, men
brefvet sade honom ingenting. Han stod derefter en
stund försänkt i djupt begrundande, men tydligen
utan att begripa det minsta. Slutligen lät han kalla
Mariner och befalde honom skrifva något. Mariner
frågade, hvad han skulle skrifva. »Skrif mig»,
svarade Finow. Mariner skref följaktligen hans namn
på engelskt vis »Feenow» och uttalade det på samma
gång högt. Finow lät nu tillkalla en annan engelsman,
som ej visste någonting om det föregående samtalet,
gaf honom papperet och bad honom säga, hvad som
stod derpå. Han sade genast: Finow. Konungen ryckte
nu häftigt till sig papperet, betraktade det ifrigt
och under den största förvåning, vände det å nyo på
alla håll och utropade slutligen: »Det liknar hvarken
mig eller någon annan! Hvar äro mina ögon? Hvar är
mitt hufvud? Hvar äro mina ben? Huru kunnen I veta,
att det är jag?» I tre till fyra timmar lät han
derefter Mariner sitta och uppskrifva namn på en
mängd personer, ställen och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
