Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ljudskriften - Bokstafsskrift och alfabet - Det egyptiska alfabetet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
helt naturligt till en stafvelseskrift. Man
betraktade de särskilda stafvelserna som ett helt
och betecknade dem genom bilden af ett motsvarande
enstafvigt ord. Detta var ett utomordentligt framsteg,
ty härmed banades väg för en upplösning af ordet
i dess organiska beståndsdelar och beteckningen af
dess ljudelement: en bokstafsskrift. Bilden af en
hare betecknade stafvelsen un, svalan
ur, ugglan ba, ett vattenfat
nu, framdelen af ett lejon ha,
två upplyfta händer ka o. s. v.
Bokstafsskrift och alfabet. Bokstafsskriftens
begynnelse ha vi att söka deruti, att en mängd ord
upplösas i sina särskilda ljud och dessa betecknas
med hieroglyfer, hvilkas betydelse börjar med samma
bokstaf. Fot heter på fornkoptiska pat, och bilden
af en fot blef derför äfven bokstafven p.
När meningen ej ovilkorligt fordrar det, tecknas
ej vokalerna, utan det öfverlemnar åt läsaren
att mellan konsonanterna inskjuta de erforderliga
vokaltecknen. Att härigenom hieroglyfernas tydning
blir förenad med stora svårigheter, är klart. När
den gamle egyptern ville skrifva det koptiska
ordet för krokodil, målade han en qvadrat =
s och två reglar = k. Dessa båda bilder gåfvo
ordet suki; u och i betecknades ej. Det var dock
alls icke likgiltigt, hvilka bilder man valde till
konsonanternas betecknande. Vanan hade utbildat en
viss ortografi, och hvarje ord måste ha sina bestämda
tecken. Förbindelsen af orm (set) och korg
(kot) gaf aldrig ordet suki, ehuru äfven dessa ord börja
med bokstäfverna s och k; dertill erfordrades, som
vi sett, bilderna af qvadraten och de båda reglarna.
Det egyptiska alfabetet. På detta sätt uppkom
nu verldens äldsta alfabet, hvilket; enligt
Heinrich Brugschs forskningar, har omfattat 25
bokstäfver. Regeln var, att alla nomina propria
skulle skrifvas med alfabetiska ljudtecken, hvarvid
dock de korta vokalerna ofta bortföllo, så att det
skrefs Brnk i stället för Berenike, Kloptr i stället
för Kleopatra o. s. v. Men då nu i olika ord samma
konsonanter kunna förekomma i samma följd, fingo
för större tydlighets skull namnen bredvid sig ett
utmärkande tecken, t. ex. stadsnamn en stadsplan,
namnet på en stjerna bilden af en stjerna o. s. v.
Föremål från himmel och jord, menniskogestalter, delar
af sådana, husdjur, villebråd, fåglar, amfibier, träd,
frukter, bygnader, husgeråd, vapen, verktyg, allt
detta träder oss till mötes i hieroglyfskriften. Äfven
dem, som ej kunna läsa henne, ger hon på detta sätt
en högst intressant inblick i egypternas sociala lif.
Ju mera behofvet af större skriftverk ökades,
desto mindre tillfredsställande blef den otympliga,
tidsödande hieroglyfskriften. Hon måste förkortas
för att kunna hastigt och lätt nedskrifvas, och
antalet af de begagnade bilderna så mycket som
möjligt inskränkas. Omkring år. 600 f. Kr. uppkom
den s. k. demotiska eller folkskriften,
som endast omfattar omkring 150 stafvelsetecken och 200
ljudtecken. Hon var en ytterligare förkortning af
den hieratiska eller prestskriften.
Presterna, i hvilkas händer hela den egyptiska bildningen låg, hade
nämligen redan långt förut genom förkortning af de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
