Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Hieroglyfer - Ljudskriften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återgifven med de i landet brukliga s. k. demotiska
skrifttecknen, utan äfven öfversatt på grekiska. Af
den sist nämda inskriften såg man, att stenen innehöll
ett edikt af konung Ptolemeos Epifanes. Med upptäckten
af denna basaltplatta, den s. k. Rosettestenen, som
nu utgör en af British museums största prydnader,
började de oerhörda ansträngningar, som europeiska
vetenskapsmän nedlagt på tolkningen af hieroglyferna.
Liksom all skrift, hade hieroglyferna sin rot i
bildskriften. I likhet med mejikanernas och kinesernas
skrift var äfven egypternas i början ingenting
annat än grofva afbildningar af de sinliga föremål,
de ville beteckna. Sol och måne, djur och växter
kunde lätt återgifvas med de enklaste konturerna. En
fyrkant, hvars nedre sida har en öppning i midten,
betydde ett boningshus, en fyrkant med bilden af en
gud ett tempel. Bilden af en menniska, som sträcker
upp armarna, betydde »jubla» eller »förskräckas»,
med ett ord, egyptern hjelpte sig på alldeles
samma sätt som mejikanen och kinesen. Provinser och
länder betecknades med något for dem egendomligt
naturalster, så öfre Egypten genom lotusblomman,
nedre Egypten genom papyrusplantan. Vi skulle kunna
anföra en stor mängd sådana skriftbilder eller, såsom
Bunsen kallar dem, sakbilder, då hieroglyfskriften
bevarat oss ej mindre än 400 till 500 sådana. Vi
kunna dock saklöst gå dem förbi, då de ej utgöra den
förnämsta eller karakteristiska beståndsdelen af det
fornegyptiska skriftsystemet, utan endast början till
dess utveckling.
Ljudskriften. Den ursprungliga bildskriften
förvandlades nämligen i Egypten till en ljudskrift,
d. v. s. genom tecknen uttrycktes ej längre föremål,
utan ord, ljud. Ett exempel skall bäst åskådliggöra
detta. Bilden af ett öga betecknade i början ingenting
annat än föremålet, ögat sjelft. Men nu betyder i
fornkoptiskan, de gamla egypternas språk, ordet iri
ej blott öga, utan äfven göra. Man begagnade derför
ögats bild äfven för att beteckna det senare
begreppet, men gaf tillika, helt sinnrikt,
för att beteckna verksamheten,
hieroglyfen ett par gående ben. Sådana
tecken, af Bunsen kallade bestämningstecken,
finnas ofta använda. Ett bilden
bifogadt streck utvisar, att ordet är ett
manligt sakord; två utbredda händer, som göra en
afböjande rörelse, förneka den följande satsen. En ganska god
föreställning om denna ljudskrift kan
man göra sig genom betraktandet af en rebus.
Äfven här betecknas genom bilden af ett föremål
icke så mycket ordet, som fast mer de ljud, som
beteckna ordet. Ordets betydelse är merendels
likgiltig.
[fot - pat - p.
arm - amahe - a.
hare - uose - u.
orm - set - s.
hand - tot - t.]
Fig. 473. De första skrifttecknen.
Hieroglyferna, hvilkas fonetiska betydelse började
dermed, att samma bild kunde beteckna två likljudande
ord af olika betydelse, utvecklade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
